Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Cyrano de Bergerac. Heroisk komedi i fem akter af Edmond Rostand. Af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
harald molander.
CYRANO,
knuffar fram Christian.
Stig upp, ditt nöt!
Christian stiger upp på bänken, tar fotfäste mot
en pelare, griper en gren och svingar sig upp
på balkongen, sluter Roxane i sina armar och
böjer sig öfver hennes läppar.
CHRISTIAN.
üoxane!
CYRANO.
for handen till hjärtat.
Aj, hvilket stygn!
Han drar en suck.
En kyss, en kyss — hvad är han?
Den rike mannens fest, där Cyrano har äran
att vara Lazarus . . . Nå, kanske från hans bord
en smula faller — ty det är^dock mina ord,
<iu kysser nu, Roxane, min synd, du täckes dela,
mitt vin, som frestar dig . . .
Men de tre älskandes lycka blir kort.
De Guiche anar oråd, och midt under den
hemliga vigselakten mellan Roxane och
Christian öfverraskar han dem och sliter
brudgummen ur brudens armar med order,
att både han och Cyrano inom en timme
skola vara på väg med sitt Compagnie —
ut i krig.
Fjärde akten föregår i det franska
lägret utanför Arras, en kall och disig
vintermorgon. Fransmännen, som belägra
staden, äro i sin ordning blockerade af
spa-niorerna, lida nöd och äro undergång nära.
De karska gascognarne, bleka af köld,
utmärglade af hunger, äro, äfven de, nära
att förlora modet. Den ende, som ej
svig-tar, är Cyrano. Hvarje dag skrifver han
de bref, som Christian lofvat sin unga
maka, skaffar dem själf genom förposterna,
synes hård mot spaniorernas kulor och
tröttnar ej att söka muntra sina kamrater.
Men de svara honom:
GASCOGNARNE.
Du leker blott med ord!
CYRANO.
Jag intet mig förnekar!
Min vän, den leken är den vackraste bland lekar.
Vet du, det är mitt hopp, att, när jag en gång dör,
få falla för en hand, som jag har aktning för,
och att, med klingan sänkt uti mitt hjärta, sjunga
och möta dödens udd med udden af min tunga.
GASCOGNARNE.
Vi hungra!
CYRANO.
Ja, ty ni gjort buken till er gud!
Vänder sig till en gammal pipare.
Kom hit du, Bertrandou! Stig upp och äska ljud!
Drag fram ur sitt fodral, min vän, din gamla pipa
och spela upp . . . Du hör, de jämra sig och lipa,
när svalg och dryckenskap och bälgstint frosseri
de sakna! . . . Spela upp en hemlandsmelodi!
Till Gascognarne.
I hvarje ton däraf en hjärtans liten syster
er möter, kysser er, och flyr, sen hon har kysst er,
och i dess säflighet, dess vank i sakta mak,
ni liksom röken ser från våra fäders tak.
Gubben sätter sig och tar fram sin pipa.
Låt pipan, van att nu till krigets lekar mana,
få spela upp till dans, som förr var hennes vana,
när friden ej ännu för ärans guld försålts
och vassens enkla rör för ett af ebenholtz.
Stäm upp en landtlig sång om våra fäders dygder
och barndomslyckans tid i fridens sälla bygder!
Gubben spelar upp.
Hör an, Gascognare, har nånsin er förnöjt
en krigares trumpet så ljuft som herdens flöjt,
och ljuda piporna, när fiender vi mäja
på ärans falt, så gladt som skogarnas skalmeja
omkring vårt kära hem vid stranden af Dordongne?
Hör an, Gascognare — vi äro i Gascogne!
Allas hufvud sjunka sakta ned, allas ögon slutas i
stilla drömmeri, och tysta tårar torkas mot
kappfoder och ärmuppslag.
CARBON,
lågt till Cyrano.
Du narrar dem till gråt!
CYRANO.
Låt deras tårar strömma!
Det är ett ädelt gift i smärtans kalk, de tömma.
Det är ej mera nöd och svält, som kvälja dem,
det är ett hjärtekval, min vän — de längta hem!
Man är just beredd på ett anfall af
spaniorerna, då, under förberedelserna till
försvaret, en väldig kaross i sporrsträck
åker in i franska lägret och stannar i
gascognarnas kvarter. Det är Roxane som
hoppar ur, kusken är mästerkocken
Rague-neau, hela vagnen är ett skafferi, och
adelsfanan får en frukost utan like, medan
värdinnan förtäljer om sin äfventyrliga färd
genom det spanska lägret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
