Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Cyrano de Bergerac. Heroisk komedi i fem akter af Edmond Rostand. Af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
harald molander.
ROXANE.
Ja, min vän! Jag vet, du inte dröjde
att tvinga mig stå upp, om knä för dig jag böjde,
och därför — hvad du ej kan sätta dig emot —
det är min själ, Christian, jag lägger för din fot,
när jag om tillgift ber — och det är väl på tiden,
ifall vi skola dö, min vän, i dag, i striden —
om tillgift för den synd, som jag mot dig begått,
då jag dig älskade — ack, för din fägring blott!
CHRISTIAN,
förskräckt.
Roxane . . .?
ROXANE.
Sen lärde jag, uti de kära brefven,
förstå, att själen har — din själ, sin skönhet äfven,
och älskade dig då för båda, men . . .
CHRISTIAN.
Men nu ...?
ROXANE.
...jag älskar dig, Christian, därför att du är du!
Din själ, ditt väsen blott jag älskar!
CHRISTIAN,
häpen och villrådig.
Men . . . Men svara,
Roxane . . .
ROXANE.
Var lycklig nu! — Att blifva älskad bara
för hvad, en liten tid, till låns man endast får,
bör förödmjuka den, som ädlare förstår.
Hvad först mig tjusade, Christian, din yttre fägring,
som var en återklang, en spegelbild, en hägring
af själens skönhet blott, kan ej mig dåra mer . . .
Ack, jag ser bättre nu — när inte den jag ser!
Detta förskräcker Christian. Han skönjer
däri sanningen — att det är Cyrano som
Roxane älskar. Och han besvär vännen att yppa
allt för henne. Cyrano nekar. Då utbrister
CHRISTIAN.
Jag skulle, blott för det jag är en vacker karl,
din lycka stjäla? Nej, min vän, du dig bedrar!
Det vore orättvist!
CYRANO.
Men din, hon skulle dödas,
allena för det jag den äran haft att födas
och i vårt brödralag gör mig ett kärt besvär
.att gifva form åt. . . hvad du tänker . . . ungefär!
CHRISTIAN.
Säg henne allt!
CYRANO.
Nej, nej!
CHRISTIAN.
Jag har ej lust att vara
mitt eget jags rival!
CYRANO.
Hör mig . ..
CHRISTIAN,
afbryter.
I nöd och fara,
min vän, se här min hand till trofast brödralag —
men lefva vi till kvälln, vi bryta vårt fördrag.
Han lämnar Cyrano ensam med Roxane,
han ger honom tillfälle att höra henne
bekräfta hans dunkla aningar och leder
honom i frestelse. Men i samma ögonblick
Cyrano är färdig att på sina knän bekänna
allt, smäller spaniorernas första skott.
Och för detta skott faller Christian,
skjuten till döds.
Jämrande och gråtande ligger Roxane
på marken med den döende Christian i
sina armar, medan Cyrano, dömd till evig
tystnad, hjälper henne att tvätta blodet
från hans tinningar, och medan från vallén;
som spaniorerna storma, Carbon de
Castel-Jaloux’s kommandorop tränga igenom
stridens buller och växla med Roxanes klagan.
CARBON,
pä vallén.
Nu storma de!
ROXANE,
med Christian i sina armar.
Christian!
CARBON,
kommenderar.
Musköt i vänstra handen!
ROXANE.
Christian!
CARBON.
Hall fast!
ROXANE.
Christian!
CARBON.
Blås luntan af! Pass an den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
