Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rembrandt-ütställningarna.
535
målade på träskifvor, hvilkas brunröda ytor
på många ställen skeno fram genom den
lätta, energiska penselföringen, enkla i
färgens hållning, brunt oeh brunrödt med
litet blågrått i luften och litet grågrönt i
träden, dessutom i det ena en ljust skarpgrön
färg, ett solsken öfver fälten. Båda från
sagolandet; de tunga skyarne vältra sig fram
öfver aflägsna berg, trädens stammar vrida
sig i sällsamma former. I den ena leder
till vänster vägen öfver en bro förbi en
obelisk till en stad, vid hvilken en flod strömmar
från en dubbelsluss. Floden breder ut sig
till en sjö och störtar fram i nya fall, till
höger skog, främst en grupp af två väldiga
gosse, vid den andra ett förundradt par,
små hus till vänster, o. s. v. Fastän
helhetsverkan är så kraftig och pompös, finns
det nästan allt för mycket i denna
målning. Rembrandts senare landskap äro
enklare, i sin större enkelhet ännu vackrare.
Största delen af Rembrandts tecknade
och etsade landskapsstudier antagas härröra
från fyrtiotalet, år som bringade honom
sorger, år som bringade honom bekymmer.
Såsom mången annan sökte han väl tröst
i samlifvet med naturen. Då kommo väl
också de flesta af hans
landskapsmålningar till. Årtalet 1647 bär den sköna
målning, som tillhör galleriet i Dublin.
träd. I den andra, den bästa, åter i
mel-lanplanets solljus dubbelslussen, för hvilken
Rembrandt synes hafva haft ett särskildt
tycke, i bakgrunden under bergen en stad
med kvarnar — för en holländare hörde
kvarnar till hvarje stads fysionomi. På
vägen till höger om de stora träden med de
vridna stammarne för den barmhärtige
samariten den utplundrade stackars
mannen bort på sin häst; det är måhända den
obarmhärtige prästen som i vagnen med de
fyra hvita hästarne åker på vägen öfver
slussen. En otrolig rikedom af intressanta
enskildheter och underhållande smådrag
dyka efter hand upp vid betraktandet, vid
den ena vägkanten en fågeljägare och en
Den kallas efter staffaget, som här spelar
en framstående roll, »Zigenarne» eller
»De hvilande herdarne». Den lilla grupp
af trötta människor, som i den stilla, svala
natten i skogsbrynet vid brädden af en
sjö hvila vid herdarnes bål, är dock
tydligen den heliga familjen på flykten till
Egypten; taflan är inspirerad af ett af
Elz-heimers vackraste arbeten. Framför bålet
knäböjer en herde och lägger bränsle
därpå, bakom honom sticka ett par af korna
i hans hjord fram sina hufvuden; det lugna
vatten afspeglar alltsammans. Längre borta
kommer öfver höjderna en herde med lykta
i handen i spetsen för sin hjord; öfver
skogen teckna sig mot luften konturerna af
LANDSKAPET MED DEN BARMHÄRTIGE SAMARITEN. / muséet i Krakau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
