Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
klädde, anklagande fariséen, som ifrigt
demonstrerar om synderskans skuld, är en
ärevördig, gråskäggig — snarast sympatisk
— herre. Han tyckes göra en fråga,
emedan fallet är sådant, att han icke själf
kan gifva det rätta svaret. En rättsbetjänt
med röd toppmössa, en lustig, otymplig
figur, med goda ögon som Rembrandts
egna, upplyfter det förkläde, hvarmed den
förkrossade och förgråtna synderskan har
velat skyla sig. Bakom honom en
likgiltig åskådare, en blek, af dryckenskap
härjad, modernt klädd herre, förmodligen hennes
åtskilliga äkta målningar hafva falska
signaturer. Bredius antager målningen vara
en grof förfalskning från förra århundradet.
Bode och Hofstede de Groot anse, att den
otvifvelaktigt är målad af Rembrandt. Det
är ett intressant faktum, att personer, som
grundligt sysselsatt sig med studiet af
Rembrandts konst, kunna stå så oeniga inför
en väl bevarad målning med sex
figurer i kroppsstorlek, en målning som, om
den är af Rembrandt, tillhör hans kraftiga
mannaålder. Om det finns någon konstnär
som, efter att hafva nått sin mognad, är så
kvarnen. Tillhör markisen af Landsdownc.
älskare och förförare. — Alltigenom är
målningen bredt och kraftigt behandlad,
färgen vacker, särskildt praktfull i
synder-skans skinande hvita linne och
körsbärs-röda ärmar, broderade med pärlor, som
verka som tårar.
Låt vara att taflan har sina
besynnerligheter, den är likväl god, märgfull,
betydande, och jag förstår icke, att den från
flera håll och af personer, hvilkas mening
verkligen betyder något, har kallats ett
uselt fuskverk. Att signaturen »Rembrandt
fec. 1644» är ett ytterst klumpigt
falsarium kan väl nästan hvar och en se, men
starkt subjektiv, så utprägladt personlig, så
olik alla andra, att han kunde tyckas alltid
vara lätt att känna igen, så är det väl
Rembrandt. Och likväl komma tillfällen,
då de bästa domare fälla så olika utslag.
I National gallery finnes en malning
med samma ämne, hvilken Rembrandt
målade 1644 för sin vän Six, den blifvande
borgmästaren. I en tempelhall har han
insatt en mängd ytterst sirligt behandlade
småfigurer; synderskan är alldeles samma
figur, som i stor skala är öfverförd på
konsul Webers målning. Trots sitt gamla
rykte tillhör Londonmålningen icke i inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
