Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
karl madsen.
porträtt af en ung man.
Tillhör lörd Leconfield.
lörd Iveagh. Rembrandt står i en päls
brämad kappa öfver en djupt brunröd dräkt,
med en hvit mössa på de gråa lockarne;
palett, penslar och en målarkäpp håller
han i den löst angifna vänstra handen.
Bakgrunden är en ljust gulgrå vägg med
två stora cirklar af ypperlig dekorativ
verkan. Uttrycket är tankfullt och allvarligt,
till och med något bekymradt, och
harmonierar icke helt och hållet med gestaltens
imposanta mäktighet och kraft.
Färgverkningen är obeskrifligt vacker. — Från 1663
är den märkliga och storslagna målningen
af den blinde Homeros, som dikterar sina
sånger, egendomligt gripande stämningsfullt,
en gestalt som synes komma långt
bort-ifrån, medförande ord och tankar från en
vision af en ande från grafven. Dess ton
var varm och djup men utan många
färger, blott en citrongul på skuldran, ett
stänk af rödt på linningen vid högra
handen, litet grått i skägget, rödaktig ockra
på tinningen och näsan. — Nästan färglösa,
i svart och hvitt, blott med ett grand
ockra i köttets ljuspartier voro två en rysk
furste tillhöriga knäbilder af ett äkta par,
antagligen målade vid samma tid. Har
målaren icke haft råd att köpa de dyra
lackfärgerna och sökt att reda sig utan dem?
Det såg nästan så ut; utan yttre grund
hade Rembrandt knappast visat en sådan
färgförsakelse. De gjorde ett ytterst melan-
koliskt intryck, i synnerhet herrporträttet
med den mörka skuggan ned öfver ögonen.
Men karaktärsfulla, fina i uttrycket och
härligt behandlade voro de båda.
Att Rembrandts konstnärskraft icke svek
under hans allra sista år visade en 1666
daterad bröstbild af en 16-17-årig gosse
på utställningen i London. Ett
svartkonstblad efter densamma namngifver — ehuru
säkerligen orätt — den framställde som
medlem af släkten Huygens. Men hvem
det än har varit, så har Rembrandt
tydligen sett med alldeles särskild sympati på
denne friske, vackre gosse med de
strålande glada, veka, goda ögonen, de saftiga
röda läpparne och det svallande bruna
håret. Det har gjort hans gamla hjärta godt
att träffa denne älskvärde unge man, och
det är kanhända det enda af alla
Rembrandts porträtt af en enda person som
icke blott går fullt upp emot »de
Staal-meesters» utan till och med öfverträffar
denna målning.
Utställningen i London hade ett
själf-porträtt från 1669, från själfva det år, då
Rembrandts graf gräfdes i Amsterdams
Westerkerk. Tungt måste detta hans sista
lefnadsår hafva varit för honom. Han hade
icke allenast blifvit en fattig man, så fattig,
att det vid bouppteckningen efter hans död
icke fanns annat att förteckna än hans
arbetsverktyg samt några kläder af linne och
ylle. Han hade också blifvit en ensam
man, hade mist b|d a sin ålderdoms stöd,
sonen Titus 1668, Hendrikje redan ett par
år tidigare. Själfporträttet från 1669 är
icke så verkningsfullt som de något
tidigare, det är en anspråkslös bröstbild,
afskuren i en missklädande oval, som likväl
knappast är målningens ursprungliga form.
Ånyo finner man ett hvitt kläde med röda
strimmor, bundet öfver det nu alldeles hvita
håret, men Rembrandt har här mindre än
någonsin tänkt att posera framför spegeln
och agera någon annan än rätt och slätt
sig själf. Och i uttrycket har det kommit
fram något som icke visat sig så klart i
något af de föregående själfporträtten, det
berättar icke blott om ståndaktighet och
tålamod utan också om en innerlig,
rörande hjärtegodhet. Målningen hängde vid
ingången till utställningen, sågs sist hvarje
dag, sågs sist. då utställningen stängdes för
alltid. Dess uttryck brände sig fast.
Den store, förträfflige målaren var till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
