- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
553

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 8 - Algernon Charles Swinburne. Af Sigrid Elmblad. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

algernon charles swinburne.

553

lika en stor och förträfflig människa. Det
är icke endast ögats underbara skärpa,
handens beundransvärda lätthet och kraft, som
göra Rembrandt till den enastående
mästaren. Han var ju utan tvifvel en god
lärare för sina många elever, och bland dem
funnos män af mycken begåfning. Han
lärde dem att måla, att studera färger och
ljus, och de togo af honom hans motiv,
hans behandlingssätt, hela hans konsts yttre
apparat. Och likväl är det så sällan vi
brv oss synnerligen mycket om deras
arbeten. Det saknas i dem det lilla, som är
allt. Det saknas i dem mästarens anda,
hans själ, hans känsla, det saknas det, som
har grott för djupt nere i hjärtats botten
för att kunna omplanteras.

Och det, är ju dock just allt detta som
ger Rembrandts konst dess bästa
egendomlighet, dess största kraft, som låter ett par
lösa streck af hans hand blifva fängslande
och innehållsrika.

Utställningarnas många teckningar voro
i sanning minst lika så beundransvärda
som målningarna; där funnos rader af
storslagna kompositioner med ämnen från gamla
testamentet, rader af hjärtgripande
kompositioner till nya testamentet, oförlikneliga
landskapsstudier, teckningar af små genremotiv,
som i Rembrandts behandling blifvit
öfverraskande rika och sköna. Öfverallt fanns det vid
sidan af det glänsande liffulla en underbar
finhet i känslan, något så djupt älskvärdt,
ja, rent af älskande i uppfattningen. Han
var hänförd af naturen, kärleksfullt stämd
mot människorna, en glödande demokratisk
humanist; alla stämningar kunde återljuda
från hans själs känsliga strängar. Från ett
stort och rikt hjärta utstrålade ljus och
värme till hans konst. En älskvärdare,
en i ordets sanna betydelse ädlare
konstnärssjäl än Rembrandts har världen aldrig
haft.

ALGERNON CHARLES SWINBURNE.

AF SIGRID ELMBLAD.

Med i bild.

Om det finnes något genom sin
svårtillgänglighet för forskningsbegäret
lockande land, så är det snillets värld.
Själsriket öfver förnuftets gräns äger det
outgrundligas tjusningskraft. Det är den andens
nordpol, dit man sänder den ena mer eller
mindre misslyckade expeditionen efter den
andra, och som ändå alltjämt blir det stora
okändas land, med djup, dem intet lod
pejlat, och höjder, dem ingen vandrare sett
toppen af.

Sådana andens höjder och djup äger i
rikaste mått den engelske skalden Algernon
Charles Swinburne. Det vore tröstlöst att
försöka klämma in hans stora eldsjäl inom
måttet af en karaktäristik. De gnistor jag
samlat af glöden afse allenast att väcka en
smula lifligare intresse för denne vårt
århundrades store, hos oss jämförelsevis föga
kände skald.

En engelsk litteraturkritiker och tillika
hans vän, Edmund Gosse, säger i en
Swin-burne-studie, att ibland alla namn på
nutidens engelska parnass tre ha höjt sig öfver
de andra i glans och vidt utbredt rykte,
nämligen Alfred Tennyson, Robert Browning
och Algernon Swinburne. Tennyson
framhåller han som det respektabla partiets
ypperste sångare. Browning kallar han en i
intellektuel muskelstyrka oöfverträffad
eklektiker, men åt Swinburne, så representativ
som tidsföreteelse denna än är, finner han
icke alls något lämpligt lådfack, intet
praktband med guldsnittstitel att binda in honom
i, och förklaringen härtill är ej svårt att
finna. Swinburne är först och främst
ensamhetsmänniska. Han har aldrig sökt
någon publik, allestädes suveränt förbisett
gemenskap i lifsåskådning och intressen. Hos
Swinburne, trots hans entusiasm för friheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free