- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
560

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

560

a. r-e.

landsmålspoem och »folkvisor», hvilka
nu-tilldags frodas som ogräs i våra tidningar,
isynnerhet i landsorten, kunna endast
betraktas som landsmål, icke som diktning.
Men till de fà skalderna bland alla dessa
»bondkomiker» räknar jag Jeremias i
Tröstlösa — väl känd sedan flere år genom
bidrag till tidningar och kalendrar. Hans
sång är ursprunglig och äkta, och
nerikes-målet är hans verkliga modersmål, liksom
värmlandsmålet är Frödings och dalmålet
Karlfeldts. Ett bevis härför är, att flera
af hans visor verkligen blifvit »folkvisor»,
i det de lära sjungas i bygden till gitarr
och handklaver — till antingen gamla
bekanta eller af honom själf diktade melodier.

Han har icke många strängar på sin
fiol. Det är kärlekens fröjd och längtans
kval och skilsmässans sorg; det är dans
och musik och sommar och djur och
blommor. Glädje och trefnad och rolighet den
ena stunden, vemod och tungsinne och
mörker den andra; oftast en mörk
underton äfven i de glada visorna — de äro ju
strofer i en klagandes bok — men alltid,
både i glädje och vemod, ett idylliskt,
behagfullt lugn, mjukt, enkelt dämpadt.

Det första kapitlet innehåller
landsmålsdikterna, bland hvilka må erinras om »Dö’n
å ja» (börjande: »Ja trodde ja hadde dö’n
te vän — åh nänejmän!» och slutande:
»Tänk, kanske ja får mej lifve te vän —
åh nänejmän!»); den innerliga »Bästa
musiken»; »I sol å mörker», historien om
bäcken som klunkar och skrattar och
»tullrar ikull» i solen, men som djupt inne i
skogsdunklet »gråter sej fram gynum
mossen»; den präktiga folklifsbilden »Barsöle» ;
»Ynklit eller löjlit», en djupt och fint känd
dikt; de roliga »Käringa å katta», »Si
våra», »Räfven», »Mi lilla Trafvalätt»,
»Klockarn uti Svenneva» ; den öfverdådiga
»Hann-klaverstralln» (»Hiaderia hiaderalla») med
sin virflande fasta takt; de varma och
vackra dikterna om älgen (»Älgjakt» och
»Skadskjuten»), om »Den rätte» och om
»Bygga bo».

De dikter på högsvenska, hvilka
sammanförts i andra kapitlet, äro i allmänhet
mer obetydliga, mindre personliga och
ingifna. Dock finnas äfven bland dem fina
och varmt klingande sånger.

K. E. F.

Aage Matthison-Hansen: Blaaklokke og andre

Digte. Köbenhavn, Axel Andersen.
— — Venusspejlet. Köbenhavn, Axel Andersen.

Hr Aage Matthison-Hansen har som
yngling aldrig varit söndersliten eller
stormande i sina vers, men ofta mjukt
vemodig, då och då med en viss barnslighet i
tanken, ett allvarligt, drömfylldt barns
öppenhet i sitt språk. I dessa tvänne
diktsamlingar, den sjette och sjunde, mellan
hvilka ligger en tidrymd af två år, visar
han sig lika vemodig, vek och öppen som
förr, men ynglingen har blifvit mera man
både i sin form och i sin blick på
världen. . Han har nu lärt att mästra sonettens
regelbundna och lugna form, som han efter
alla tecken att döma anser vara profvet
på en diktares högsta färdighet. En
tredjedel af dikterna i »Blaaklokke» äro sonetter.
När jag läst denna samling, blef jag rädd,
att diktaren sålt sin själ åt någon sträng
och ordningsälskande versgud, som med
större välbehag såg på ett utarbetadt och
afrundadt poem än på några afbrutna
linjer, flammande af stämning. En sådan
Gud finns ej, och de som kalla sig hans
profeter äro falska pedanter. Det är i en
enda linje som diktens själ bor, skrif den,
och låt de andra förblifva oskrifna, 0111 så
behagas. För en diktare som en gång för
alla visat, att mängden af tryckt papper
icke är hans ärelystnad, borde det vara
lockande att trotsa världen genom en rad
poetiska kvintessenser. Det är nästan så
hr Aage Matthison-Hansen gjort i
»Venus-spejlet». Bland 35 stycken i denna samling
finnas blott 4 sonetter, men däremot 20 af
dessa korta, ofta fragmentariska och
afskurna bitar, i hvilka denne konstnär
nästan alltid lyckas få fram något af sin
djupaste och mest poetiska originalitet.

Jag föredrar betydligt följande hyllning
till Georg Brandes framför bardernas långa
hymner vid hans jubileum:

Folkelærer — Folkeleder,
du som var vor Taagespreder,
Vækker af Samvittigheder!

Adel ved vi jo forpligter,

hver, der vändt et Navn som Digter,

möder paa din Höjtidsdag.

Byen burde bære Flag —.

A. R—e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free