Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
carl g. laurin.
f. d. krigsministern godefroy cavaignac.
för att förklara, att en stark armé icke
blott stöder sig på landets förtroende
utan äfven på rättvisan af sina
handlingar.» (Stormande, ihållande bifall.)
Med 572 röster mot 2 beslöts, att
Cavaignacs tal skulle uppslås i
Frankrikes samtliga kommuner. Det
sensatio-nela sammanträdet afslöts med följande
uttalande af Déroulède: »Djupt rörd af
krigsministerns ståtliga tal, föreslår jag,
att ingen mer i dag bestiger tribunen,
utan att sammanträdet upplöses.» Några
af höllo sig från att rösta, bland dem »den
bottenhederlige» Méline. Han tyckte väl,
att det vore för betänkligt att till allmän
granskning i landets 36,000 kommuner
klistra upp detta olycksaliga papper, som
redan skaffat tillräckligt mycket trassel
med Italien.
Nu kunde man ändtligen kalla alla
angrepp på krigsrätten 1894 för
brottsliga och gripa in med hårdhandskarne.
Picquart, som åter erbjöd sig att in-
för domstol bevisa, att brefvet med
Dreyfus’ namn var falskt, häktades under
förevändning, att han »meddelat
ämbets-hemligheter rörande försvaret». Samma
dag häktades på grund af de förut
omnämnda brefven till M:me de Boulancy
äfven major Esterhazy. Denne, som blifvit
bortskämd med skenundersökningar, tog
saken lugnt men märkte snart till sin
obeskrifliga förvåning, att han råkat ut för
en hederlig karl, undersökningsdomaren
Bertulus. Genom en kusin till den
anklagade, Christian Esterhazy, förargad på
majoren, som frånnarrat honom öfver
30,000 frcs, blef Bertulus hjälpt på
traf-ven, men viktigast voro dock de ytterligt
komprometterande bref, som hittades. Af
ett af dessa framgick, att Esterhazy från
själfva generalstaben underrättats, att
Picquart var hans spioneri på spåren. Då
Bertulus visade Henry detta bref, erkände
han först, att han kände Esterhazys och
du Patys förfalskning, och då Bertulus
omtalade, att Henry själf var starkt
komprometterad som förmodad medbrottsling
till Esterhazy, förlorade han besinningen,
kastade sig snyftande om halsen på
domaren, kysste honom på mun och
kinder och utropade storgråtande: »Rädda
oss!»
Detta gaf Bertulus ganska mycket
att tänka på, och generalerna Gonse
och Pellieux kommo äfven i konstig
belysning, då han märkte, att de
lögnaktigt angifvit en fru, som var väninna
till Picquart, att ha varit den beslöjade
damen. Bertulus, som visste, att den
beslöjade damen var du Paty, lät förhöra
den af generalerna beljugna och fick af
henne veta, att det var med sin biktfar
jesuiten Père Dulac hon talat om Picquart
och att denne jesuit, begagnat sig af
det han under biktens insegel fått veta,
d. v. s. hennes förhållande till Picquart, och
satt Pellieux i stånd att ljuga du Paty fri
och kasta misstankarne på Picquart, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
