Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan i våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
577
talade till den olyckliges förmån, Henrys
förfalskning o. s. v., förfalskade för sin
läsekrets utslagets »utan att man behöfver
döma om de andra skälen» till »utan
att det är möjligt att döma om de
andra skälen». På det sättet fick tidningen
rätt. Och ej nöjd med det, lade Petit
Journal i Ballot-Beauprés egen mun
argument, som denne lägger i
antirevisioni-sternas och tillade med beundransvärd
djärfhet: »härmed har referenten visat
intigheten af den polemik de
revisionsvänliga bladen upprört». Den fromme
Quesnay de Beaurepaire skref:
»Dreyfusister-na triumfera. Låtom oss beklaga dem.
Deras seger är lögnens och olaglighetens.
Må vi föredraga nederlaget. Öfver de
mänskliga domarne finnes Gud.i>
Omedelbart efter det domen fallit
erkände sig Esterhazy skriftligen vara
borde-reauns författare. På kryssaren Sfax
fördes nu kapten Dreyfus till Frankrike.
Grånad och ärrig efter tortyren, men
med oböjlig energi, återsåg han i Rennes’
militärfängelse sin maka, som under de
långa sorgeåren med ädlaste värdighet
burit sin smärta. En gammal
protestantisk dam vid namn Godard erbjöd den
förkrossade kvinnan gästfritt sin bostad.
Då började smutskastningen mot henne,
som hade det dubbla felet att vara
protestant och visa medlidande mot en
judinna. Le Figaros konkurrent, den stora
Paristidningen Le Journal, berättade, att
»hon, som hyr ut sitt hus till m:me
Dreyfus, låtit begrafva sin älskare i samma
graf som sin man, förmodligen»,
anmärker tidningen hånfullt, »för att spara
blommor». M:me Godard föreslog, att
grafven skulle öppnas, för att tidningens
»misstag» skulle kunna rättas.
»Tänk om Dreyfus vore oskyldig»,
sade någon till en fransk dam. »Det vore
bra, för då hade han lidit så mycket
mer», blef svaret. Med kvinnans fina
instinkt hade hon funnit det rätta ut-
Ord och bild, 8:de årg.
f. d. krigsministern general auguste mercier.
trycket för sitt folks känslor. Man kan
aldrig förlåta honom, att det behöfts elfva
förfalskningar för att »bevisa» hans och
hans försvarares brottslighet. Det
förtjänar dock framhållas, att kvinnotidningen
La Fronde, ledd af m:me Sévérine och
uteslutande redigerad af kvinnor, från
första början ställde sig energiskt på
sanningens sida.
Den 7 augusti sammanträdde i Rennes
de sju ofticerarne, som helt plötsligt
dragits från exercisen för att utan kunskap
i lagen handlägga detta mål med den
opartiskhet, som man hade att vänta af
en dylik domstol. Till all lycka voro
förhandlingarna offentliga. — »För in
den anklagade», säger öfverste Jouaust,
krigsrättens ordförande, fonddörren
öppnas, och med fasta steg inträder kapten
Dreyfus i salen, där hans bödlar,
Mer-cier och Lebon, men också hans
räddare, Picquart —• nyligen utsläppt ur
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
