- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
580

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

carl g. laurin.

Sébert m. fl. upprepade, att bordereaun
ej vore af en artilleriofficer. Trots
fåfänga försök att slingra sig och
uppehålla sig vid bisaker samt hota med en
ultra sekretissime dossier o. s. v. stod
man, liksom 1894, inför bordereaun som
det enda materiela faktum, och denna
bordereau, det var oomkullrunkeligt
fastslaget, hade skrifvits af Esterhazy, och
mellan honom och Dreyfus kunde ingen
som helst förbindelse ens på det
lösli-gaste sätt påvisas. — En fördel med
detta sysslande med allt dumt prat, som
»affären» rört upp, var att man af den
tvetydige Freycinets egen mun fick höra,
»att han ej kände ett enda faktum, som
föranledde honom att tro, att utländska
pengar spelat någon roll i
Dreyfusaffä-ren».

Strax innan domen skulle falla, lät
öfverste Jouaust en österrikisk
äfventyrare utan att aflägga vittnesed få berätta,
att han af en viss utländsk officer hört,
att Dreyfus vore spion. Labori begärde
nu att, då en utländing hörts, man skulle
låta genom en kommission förhöra den
utländske hufvudpersonen
Schwartzkop-pen, den militärattaché, till hvilken
Esterhazy skickat bordereaun och för hvilkens
räkning han förrådt militära hemligheter,
och Panizzardi, hvars telegram till sin
regering och brefväxling med
Schwartz-koppen så flitigt förfalskats på den
franska generalstaben. Jouaust nekade detta.
Han tyckte, att man hade hört »nog»
med vittnen.

Nu skulle de några och fyrtio
justitie-rädens omdöme justeras af de sju
lands-ortsofficerarne och af den ypperlige
åldrige militär, som på gamla dar under
två år studerat juridik i Rennes,
regeringskommissarien major Carrière, som
tillsatts under Dupuys regering. Den
regering, som nu satt vid styret med
Waldeck-Rousseau som konseljpresident och
general Galliffet som krigsminister, kunde

ej inverka på honom. Den förträfflige
militären-juristen sade, att så vidt han
forstode hade stilen likhet med såväl
Esterhazys som med Alfred och Mathieu
Dreyfus’ handstilar och att det vore
naivt att tro, att en agent kunde få
meddelanden af Esterhazy samt att han på
heder och samvete ansåg Dreyfus
skyldig, och yrkade lagens strängaste straff.
Återstodo således de sju andra militärerna.
Demange höll ett öfvertygande försvarstal
och sökte få dem att inse, att hvarken
Frankrikes eller deras egen ära fordrade,
att de skulle bryta domareeden. Labori
afstod från att tala för att ej reta de
ömtåliga militärerna, som hade afgörandet i sin
hand. För tredje gången skulle den
militära rättvisan döma om bordereaun och
dess upphofsman. Denna gång var
frågan mer utredd än i december 1894 och
i januari 1898. Frankrikes
generalprokurator och högsta domstolen hade
klarat begreppen, men majoriteten inom
krigsrätten »förblefvo soldater». Endast
två af de sju fruktade mer sitt samvetes
än sina generalers förebråelser. De fem
darrade på handen, då de utförde sitt brott.
De medgåfvo, att »förmildrande
omständigheter» förelågo — ett uttryck som
försiktigtvis uteslöts af Petit Journal* i dess
landsortsupplaga, en förfalskning afsedd
för den franska landsbygdens mera
massiva dumhet —, och de nedsatte det
tidigare straffet — lifstidsfängelse på
befäst plats utom Frankrike — till 10
års fängelse, »détention», inom Frankrike.
Dessutom anhöllo de, att han skulle
slippa den förnyade degradationen, som
la Libre Parole särskildt gladt sig åt (!).
Domen föll den 9 september 1899. — Då
en generalstabsofficer med 600,000 francs
förmögenhet förråder sitt land och
ihärdigt nekar i 5 år, skulle man tro, att

* Världens utan jämförelse mest spridda
tidning med öfver 1,000,000 exemplar om dagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free