Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
carl g. laurin.
s Ge er af! Och låt inte komma på er en
gång till med att vara oskyldig!»
teckning af hermann paul.
I Le Figaro. September i8çç.
i kroppen hjältemodigt satte sin person
i breschen, där faran var störst, dessa
visa, att Frankrike också kan ha rätt att
fråga: Hur hade ni gjort i Tyskland, i
Ryssland, i Sverige ? Vi ha ju sett, att
försöken att strypa rättvisan i Frankrike
väckt bifall och med den ihärdigaste och
mest föraktliga advokatyr försvarats af
tidningar i Wien, i Petersburg, i
Hamburg, i Stockholm. Man har alltså skäl
att fråga: Hur skulle det ha gått på
andra ställen? Dreyfusarderna ha dock med
enorm ansträngning lyckats bända
Dreyfus lös från klippön i hafvet, ha fått
Frankrikes högsta domstol att förklara,
att dess grundliga undersökning af saken
»varit ägnad att fastställa den dömdes
oskuld», ha fått regeringen att på eget
initiativ den 19 september frigifva honom,
De komma — får man hoppas — ej
att stanna vid detta. Frankrike måste
rentvås.
Till folken har ropats ett ljungande:
»Stanna och betänk!»
Hvad är orsaken till, att detta rättsfall
behandlats med en så rasande lidelse, delat
franska folket i två skarpt skilda läger,
som med afsky och hat betrakta hvarandra,
och i världens alla fyra hörn väckt ett
intresse af så mycket högre art än det,
som framkallas af det vanliga politiska
käbblet? För att besvara den frågan
fordras volymer. På botten ligger den
eviga striden mellan den fria och den
förslafvade tanken. Alla, som uppriktigt
vördade tankens fria pröfningsrätt, som
gingo ut från möjligheten att t. o. m. en
krigsminister kan misstaga sig, de som
ärligt ville jämföra skälen för och skälen
emot att bordereaun var af Dreyfus,
kommo snart på det klara med, att här var
en ny rättegång nödvändig. Men så
bundna äro vi alla i fördomar, i
personliga sympatier och antipatier, att endast
de mest skolade hjärnorna kunna och
våga tänka den tanken till botten, som
sårar deras käraste önskningar. Därför
voro första ledets stridsmän i Frankrike
snillrike fritänkare i det vackra, för tillfället
gammalmodiga ordets bästa bemärkelse.
Här i Sverige och ännu mer i Tyskland
kunde den dummaste tänka både rätt och
fritt i denna fråga. — Man har förargat sig
öfver att Europa så lifligt intresserat sig
för Dreyfus-affären. Juridiska misstag
ske ju i alla länder, juridiska mord i
många. Det är ej heller detta man
förvånats öfver, nej, orsaken till den
allmänna sorgen och häpnaden, det som
gjorde saken till världsskandal var den,
att man här med ytterst få undantag såg
hela Frankrike, president, ministrar,
folkrepresentanter, press, aristokrater präster,
medelklass och bönder energiskt
kämpande mot den oskyldige och för de
uppenbara brottslingarna. Många i grund och
botten hederliga fransmän höllos visserligen
tillbaka, därför att de bland
revisionsvännerna funno de element, som ingåfvo dem
den djupaste afsky, deras religions fiender,
socialister, anarkister, mänga protestanter
och — tyvärr allt för fåtaliga — judar.
Frankrikes heder är dock ej hjälpt med
den ursäkten. Men Gud har gjort folken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
