Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Några minnen i Stockholms nationalmuseum från den gamla Fontainebleauskolan. Af L. Dimier. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parcerna. gravyr efter rosso.
NÅGRA MINNEN I STOCKHOLMS NATIONALMUSEUM
FRÅN DEN GAMLA FONTAINEBLEAUSKOLAN.
Af L. DIMIER.
Öfversättning från förf:s manuskript.
Med 7 bilder.
NITTONDE seklets människor kunna
knappast ana, hur mycken prakt man
slösade på offentliga festligheter i de gamla
goda tiderna, före de sociala
omhvälfningar, ur hvilka det moderna Europa har
uppstått. Åliggandet att arrangera dylika,
som numera nästan uteslutande tillkommer
vederbörande myndigheter, plägade då för
tiden anförtros åt konstnärer.
Gatudeko-rationer, anordnandet af processioner och
utklädningar betraktades som nära
samhöriga med konsten.
På det sista decenniet har samtiden
emellertid börjat intressera sig för hvad
man stundom kallar gatans konst, »1’art
de la rue», och på alla håll har
utsmyckandet af de alldagligaste och till sin
bestämmelse mest efemära ting blifvit föremål för
studier och öfverraskande förändringar.
Denna riktning af allmänhetens smak är
synnerligen gynnsam för min afsikt att kåsera
om några fester i flydda tider. I dessa
de konstnärliga affischernas glansdagar kan
man icke undgå att intressera sig för allt
hvad som sammanhänger med våra
förfäders sträfvanden att göra det sköna till
en populär och offentlig angelägenhet och
lämpa dpt efter dagens anledningar till
allas båtnad.
Anledning till ett dylikt kåseri
erbjudes af i en ytterst dyrbar serie teckningar,
som förvaras i Stockholms nationalmuseum
och som hittills ingen har studerat. De
ha utförts på beställning af huset Valois’
hof, då denna ätt regerade i Frankrike.
Ättlingarna af Valois’ yngsta gren
An-goulëme, som uppsteg på tronen med Frans
I, ha varit t de verkliga främjarne af den
moderna konsten i Frankrike. Under fem
successiva regeringar, som tillsammans
upptogo nästan hela det sextonde seklet,
gåfvo tre stora mecenater — Frans I, hans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
