Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Anton Bruckner. Af Gustav Kühl. Auktoriserad öfversättning af Andrea Butenschön. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON BRUCKNER.
Af GUSTAV KUHL.
Auktoriserad öfversättning af Andrea Butenschön.
Med i bild.
I våra kulturländer har det nästan blifvit
till regel, att konstens stora banbrytare
tränga sig fram steg för steg genom svåra
trångmål; antingen uppmärksammas de alls
icke af sin samtid eller uppstå, så snart
de träda inför offentligheten, allehanda
motståndare mot deras riktning. Först
genom partikampens buller för och emot
denna »nya konst» får den stora massan
ögonen öppna för det fenomen, om
hvilket man strider. I synnerhet är detta ett
betecknande drag för de germanska
länderna; man tänke på Byron, AValt
Whitman, Wagner. I England och Amerika
gå betänkligheterna mer åt etiskt än
estetiskt håll — pryderiet vill förtrycka det
nya; Tyskland utmärker sig särskildt
genom sin publiks likgiltighet och bristande
uppfattning, och detta hos ett icke ringa
antal af konstnärerna själfva.
Kampen om ßruckners musik har
ännu knappast lågat upp. Hittills har den
blott rasat i Wien och har kanske nu på
det hela taget där utfallit till hans förmån;
i Tyskland är hans namn än i dag så
godt som obekant — om det öfriga
Europa är knappast vardt att tala. Och dock
hör han till alla tiders störste mästare i
tonkonst och är den ende instrumentalist
i vårt århundrade, som tål att nämnas i
samma andedrag som Beethoven.
Anton Bruckner föddes den 4 september
1824 i Ansfelden i öfre Österrike, dog i
Wien den 11 oktober 1896. Först
elementarskolelärare, sedan organist i
domkyrkan i Linz, utnämndes han slutligen till
hofkapellmästare i Wien. Innan han
tillträdde denna befattning, måste han aflägga
skicklighetsprof inför några ansedde
Wienermusici, hvilka han genom en fri fantasi
på orgel försatte i sådan förvåning, att de
själfve betecknade sig som elever gent emot
en mästaré.
Bruckner lefde i Wien, såsom öfverallt,
i största tillbakadragenhet, splittrade sin tid
med att ge lektioner och fullbordade
nästan obemärkt det ena storverket efter det
andra. Han var världsoklok och tafatt,
ett stort barn; de anekdoter, hvilka
belysa denna sida af hans personlighet, öfvergå
vida allt, som berättas om andra snillen,
om t. ex. en Beethoven.
Kärleksupplef-velser, frihetsidéer, politik, sällskapslif —
allt detta förblef honom främmande; han
hade sin orgel — och sin gode Gud, det
var honom nog. Ingen under, att ej
någon fanns, som brydde sig om hans
skapelser. De första symfonierna uppfördes
visserligen i Linz och Wien men drogo
blott en liten åhörarskara till sig. Då
Ni-kisch i Leipzig med den sjunde symfonien
eröfrade den första stora framgången åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
