Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’618
hellen lindgren.
vårdanstalt för framtidens lyckliga och
fria släkte, som heter ett äkta hem. Ett
kallt kontraktsförhållande mellan lärare
och lärjunge, mellan arbetsgifvare och
arbetare, mellan öfverhet och undersåtar
grundlägger också förvecklingar och
strider, som bero på en missuppfattning af
den »monism», den union, som ger
framgång och lifskraft åt samarbetet och
samglädjen. Innerlighetens poesi — den
enda poesi, som egentligen finnes — är
fäst vid villkoret förtroende och kärlek.
Full, stor, öfversvallande kärlek och
lifs-gemenskap gör det svåra lätt och
förvandlar jämmerdalens stenar till bröd.
Om vi tänka på äktenskapet, är
motsatsen eller det skrufvade förhållandet,
samlifvet med tvungna smekningar, ett
främlingskap hela lifvet igenom mellan
dem, som i yttre måtto äro fastkedjade
vid hvarandra och som i stället borde
vara lif och själ, helt enkelt ett
galerslafs-martyrium på samma gång som ett
lifs-tidsfängelse. Skulle man svara henne,
att sådant är öfverspändt, idealistiskt
prat, skulle hon troligen genmäla, att
det att icke förstå detta just bevisar
höjden och djupet af mänsklig förnedring
och djuriskhet. Lifsnerven i Ellen Keys
framtidstanke ligger i hennes fordran på
kärlek som äktenskapets villkor och på
broderskap och vänskap som drifkraft
för allt verkligt samhällslif inom alla
samhällsförhållanden. Kärleken är för
henne den största moralen, det högsta
pliktbudet. Skulle nu känslan växla föremål,
nämligen göra det på allvar och ej af
sportsmässig äfventyrslust — då vet hon
ingen annan råd än att den gamla
förbindelsen löses och den nya ingås.
För öfrigt blir hennes åsikt om
äktenskapets giltighet och helgd den, att
det äktenskapliga förbundet är knutet i
och med en kärlek, som framkallar
trohet, vare sig detta äktenskap äger eller
saknar den kyrkliga bekräftelsen.
Hvad som sedan kan vara rådligt
för människornas svaghets eller statens och
kyrkans ordnings skull är en fråga för
sig, och med sin konfessionslösa
ståndpunkt är Ellen Key gifvetvis icke vän
af den kyrkliga vigseln. Detta bör
naturligtvis lika litet räknas henne
personligen till last som att en präst icke gärna
vill svära eller bedja mörkrets furste
komma och hämta sig. Ty för Ellen
Key — och detta torde vara en af
hennes ensidigheter — är kyrkan knappast
mer eller mindre än en mörkrets furste.
Och kanske bero hennes känslor här till
någon del af en ganska förlåtlig mänsklig
svaghet — motvilja mot en konkurrent,
som man anser förfuska arbetet ■—, ty
hon arbetar ju också i själavård. Det
är förmodligen af samma orsak hon icke
gärna tål kunglighetens »imposanta
emblem», ty hon ville nog helst underskrifva
trenne grundsatser: hvar och en sin egen
konung, sin egen präst och sin egen
skollärare. Nyss anförda grundsatser
om äktenskapet ha ådragit
författarinnan beskyllningen för att förfäkta den
fria kärleken och osedlighet — med hvad
rätt är af ofvanstående lätt att inse.
Om den stora kärleken säger hon
exempelvis:
»Den är ofta ögonblicklig och behöfver
sällan några förklaringar. Den väcker
evighetslängtan och fullkomningshåg; den medför ett
lidelsefullt renhetskraf och ett uppoffrande hän
gifvenhetsbehof. Den skapar en
gemensamhets-känsla så innerlig, att intet afstånd kan störa
den, och en helhetslängtan så djup, att ingen
förening kan stilla den. Den sinnliga lyckan
blir för denna känsla endast den högsta
symbolen för den själiska enheten.»
Om alltså den ena af hennes
principer för människolifvet är den höga
värderingen af kärleken, och om hon med
jublande ifver förfäktar, att äganderätten till
en människas känsla är det dyrbaraste i
lifvet, är hennes andra princip för denna
äganderätt den, att den hvilar på fri vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
