- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
624

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’624

hellen lindgren.

tens afståndstagande från att gå i flock
höra båda till de andligen eldfarliga
ämnena och sprängämnena. Man kan
dessutom svara både ja och nej på frågan
om själfhäfdelsens nytta som vapenskrud
för alla. Den är för öfrigt mer att
rekommendera som högtids- än
hvardagsdräkt, och om den också alltid bör
finnas till hands som en andligt friborens
frihets- och själfmedvetande, bör den
därför icke i tid och otid framtagas. Trots
alla dessa om och men hör den till de
beståndsdelar af äkta mänsklighet och
känsla af människovärde, som äro
alldeles oundgängliga för hälsan och
sundheten i utvecklingen. Man skulle kunna
kalla den en aristokratisk dygd, icke i
den meningen, att icke hvarje människa
borde behöfva den, men därför att blott
ett fåtal förstår att använda den. Det
är ju olyckan med allt det finaste och
bästa, att nyttan af dess förståndiga
bruk icke kan förekomma de skadliga
följderna af dess missbruk.
Själfhäfdel-sen fordrar, i den mening, vi nyss
gifvit ordet, en takt, en bildning, en ärlig
uppriktighet, ett sam förståendets
deltagande och en djup blick, och vid
frånvaron af dessa egenskaper blir den till
ett tveäggadt svärd i den oöfvades hand,
när den användes som anfallsvapen.
Hvarje opposition, hvarje reformatoriskt
ingripande bör föregås af uppfostran i
själfbehärskning, varsamhet, vishet. Det
behöfves yrkesskicklighet äfven för att aga,
och den andlige tuktomästarens lätta hand
måste äga samma fina urskillning som
operatörens, när hans knif gör sina bästa
snitt, eller fäktarens, när han utför sina
mest glänsande parader. När
ärlighetens allvarsord kommer bestraffande in
i mjuka och ömtåliga förhållanden, då
verkar det så ofta till skada, när det
är ämnadt att verka till gagn, och lifvets
förvecklingar äro ibland af så känslig art,
att icke blott »n’est pas prëtre qui veut

l’ëtre» utan att rent af hvarje vidrörande
ibland kan vara till skada. Det är
också därför som i de religiösa
angelägenheterna, där omvändelsenitet florerar och
de intimaste samvetsfrågor skola
vidröras, den uppriktige biktfadern och
förtroendemannen önskar sig rent af en
högre vishet och kraft af höjden för att
utföra sitt värf, innan förmaningsordet
faller. Men ordens och exemplens
kraftpredikan är därför icke vanmäktig, när
den rätta andan besjälar dem. Tvärtom.
Det ligger därför i Ellen Keys
uppfordran en så hög maning till
själfupp-fostran och själfmedlidande med sina egna
svagheter, att dess värde som
uppfostringsmedel, om detta ord får sin rätta
betydelse af »frihet under ansvar», är
oberäkneligt.

Det är härvid blott oförsiktighetens
oberäkneliga faror man måste frukta.
Ty hvem vet ej, att pärlor kastade för
de omogna ha samma verkan som förr,
nämligen att dessa, för att använda
evangeliets ord, »vända sig om och rifva
eder». Det lynnesutbrott, som oftast
efterföljer en rättelse, är som bekant en
betydande fara för rättelsens verkan och
varaktighet. Af denna anledning är det
som själfhäfdelse i så intima
förhållanden som vänskap och kärlek blir ett
jämförelsevis så sällan användt medel,
om också icke-inblandningspolitiken
oftast har sin grund i feghet eller
likgiltighet. Se där förklaringsgrunden till
tystnaden i många äktenskap, där den
ena partens »tiga och lida» kan verka
upprörande som ett samtycke till
uppenbar orätt, utan att dock faran är så stor
som den förefaller. Den förfördelade
använder ofta tystnadens vältalighet med
bästa resultat eller nöjer sig meds
må-anmärkningarnas regndropp i stället för
naturens fulla utlopp för indignationens
störtflod, och se! hvad som ka7i verkas,
verkas utan alla våldsamma naturrevolu-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free