- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
627

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - III - Federigos Falk. Af Klara Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

federigos falk. 85

Allt skämt får en anstrykning öfver sig
af bortkastad tid och onödig
kraftförbrukning.

Ett själfharmoniskt lif, ett
själfbeja-kande lif och ett själfbehärskadt
plikt-lif bli alltid i någon mån motsatser, och
det är när Ellen Key vill försona dessa
motsatser hon ofta med nödvändighet blir
inkonsekvent, en framtidsdrömmerska, en
romantiker, som sväfvar i det blå, medan
hela grundstämningen är praktisk och
realistisk. Känslan af denna motsats har
hos Ellen Key alstrat en stark motvilja
mot formalism, och hon begagnar
paradoxen med ett barns egensinne för att
reta dem hon kallar brackorna och
filistrarna, ungefär som 40-talets franska
romantiker använde artisthåret i
medvetet syfte att väcka indignation.

Ellen Keys upproriskhet tar sig
stundom orådet fore att ge sig in på denna

gamla romantiska paradoxstråt; hon
uppkallar spöken för att få slå ihjäl dem,
men om detta friluftsmåleri, där
gestalterna blifva mera formlösa och däremot
skugga, dager och färgvalörer blifva det
förnämsta, spelar den ena rolen i
hennes skriftställeri, hvarvid hon ofta alltför
uteslutande är stämningsmänniska och
som sådan kanske pojkaktigt ung, får hon
så mycket djupare tonfall, när hon
predikar just instinktens djupaste behof som
ett moraliskt samvetes rättsbegrepp, och
det gamla sokratiska daimonbegreppet
erinrar man sig ovillkorligt, när i sådant
sammanhang Ellen Key förkunnar läran
om ett gudaingifvet pliktbegrepp, lyckan
och skönhetens moralbegrepp. Den
sokratiska tonen, som för öfrigt, äfven i
yttre formel omklädnad, ej är utan sitt
grekiska tycke, skall gifva Ellen Keys
författarskap dess mest beståndande värde.

FEDERIGOS FALK.

af klara johansson.

I ett soligt land lefde en gång en
kärlek, som aldrig visste af annat än
gifva och som blef till sorg, då
intet offer mera återstod . . .

Han, som älskade, hette Federigo och
var en ståtlig yngling, som lyste bland
de främsta i sin stad, och han älskade
den blonda Giovanna; men hon var gift
och så dygdig, att hon aldrig skänkte
honom en vänlig blick till lön för hans
trofasta dyrkan.

Han inredde sitt hus till ett litet
sagoslott med guldstickade tapeter på
väggarna och möbler af österländska
träslag, och där bjöd han stadens förnämsta
på oerhördt dyrbara banketter, för hvilka

han skördade mycket lof af sina
upprymda gäster. Giovanna kom ock och
satt blyg och sedesam vid sidan af sin
make. Hon beskådade med likgiltig
beundran bordets styfva och bländhvita
duk och fingrade förströdt på
silfverbä-garens konstrika utsirning. Ibland log
hon förtroligt mot sin man, men
Fede-rigos trånande ögon kunde aldrig fånga
hennes blick. Hon prisade aldrig hans
gästabuds prakt och tackade honom
aldrig för hans möda. Men när gästerna
gått och tjänarna dukat af borden, sjönk
han ned på den plats, där hon suttit,
och tryckte sin panna mot hyendet, på
hvilket hennes arm hade stödt sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free