- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
633

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Nationalteatern i Kristiania. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nationalteatern i kristiania.

633,

de tongifvande familjerna emellertid
annat att tänka på än att spela komedi.
»Det dramatiske Selskab» upphörde med
sin verksamhet, och ända till 1827 hade
Kristiania ingen stående seen. Då
uppträdde en svensk tusenkonstnär,
Stromberg, och uppsatte den första
professio-nela teatern i hufvudstaden. Men
hvarken hans ekonomiska resurser eller hans
sociala ställning kunde sätta honom i
stånd att draga någon af de skickliga
amatörerna till sin seen, — den
befolkades med dramatiskt råmaterial af norsk
och dansk extraktion, och hela företaget
hade så ringa förmåga att samla den
bättre publikens intresse, att Strömberg
redan efter ett år måste göra konkurs.
En annan utländing, den danske
skådespelaren Böcker, blef hans efterföljare;
han utmönstrade de norska krafter,
Strömberg hade skrapat ihop, och ersatte dem
med danska. I konstnärligt afseende var
bytet fördelaktigt, ty flere af dessa
första danskar voro talanger af rang.
Under Böcker började äfven stadens bildade
publik att stödja teatern, och ingen tog
anstöt af att det var danska konstnärer
som spelade dansk komedi i Norges unga
hufvudstad. Tvärtom — man fann det
alldeles i sin ordning, ja, man ansåg det
som det enda naturliga. Visst hade man
nu blifvit politiskt oberoende af
Danmark, men intellektuelt var man alltjämt
i många stycken en provins af
»hufvud-landet». Fritt var Norge och fria voro
dess odalbönder, men bönder voro de.
Den högre kulturen, ästetiken och den
goda tonen, allt detta måste importeras
från Köpenhamn, och för den kulturens
blomma, som heter skådespelarkonst,
ansågs den norska jorden vara synnerligen
ogynnsam. Norrmän kunna icke spela
komedi, därtill ha de icke smidighet nog,
det härda norska tungomålet är
outhärdligt på en seen, — så resonerade man
allmänt. Och många omständigheter bi-

drogo att bekräfta detta resonemang,
icke minst den, att Norge på den tiden
icke ägde någon dramatisk litteratur, som
kunde taga skada af att spelas på
danska, under det Danmark just vid denna
tidpunkt, i Oehlenschlägers, Heibergs och
Hertz’ guldålder, ägde en serie
dramatiska arbeten, som kommo bäst till sin
rätt i danska konstnärers tolkning.

Älskvärdt understödda af publikens
välvilja uppfördes så den danska scenens
bästa stycken i Norges hufvudstad af
danska konstnärer på den af svensken
Strömberg inrättade teatern — till dess
Strömbergs teaterbyggnad år 1835 brann
ned. Stadens borgare slogo sig då ihop
om att uppföra en ny teater; på kort
tid tecknades aktier för öfver 70,000
speciedaler, och den 5 oktober 1837 stod
»Kristiania teater» färdig på
bankplatsen. Det släkte, som har fått upplefva
den nya teaterns fullbordan, finner
säkerligen »den gamla lådan» — så lydde
smeknamnet på »Kristiania teater» — allt
annat än vacker. Men 1837 sag man på
den med stolthet och glädje, man ansåg
den både praktisk och vacker, och dess
storlek — huset rymde cirka 900 åskådare
— lämpade sig utmärkt för staden med
de 23,000 invånarne.

På denna teater spelade fortfarande
danskarne. Ty vi måste fasthålla det
faktum, att invigningen af scenen pä
bankplatsen ingalunda betydde, att Norge
hade fått en norsk teater. Inga norska
skådespelare uppstodo, så misslyckade
voro nästan utan undantag de norska
skådespel, som framkommo.

Men under allt detta växte starkt och
stilla krafvet på en norsk seen för Norge.
Skalden Henrik Wergeland hade redan
1835 påpekat önskvärdheten af en norsk
teaterskola och en af staten understödd
teater, där blott »infödingar» skulle
uppträda. Intetdera kom tillstånd; men pä
fyrtitalet genomgick vårt intellektuela lif

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free