- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
644

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

644

viktor almquist.

l.UITIOVAARA.

i eget land. Ynglingen på exercisplatsen
såväl som arbetaren vid det stora
sågverket måste erfara denna känsla vid
samvaron med förmän och kamrater. Den
burgne hemmansägaren med intresse för
det egna fosterlandets politiska och
sociala angelägenheter är uteslutande
hänvisad till det lilla finskspråkiga
Haparandabladet, för att kunna följa tidens
rörelser. För dessa trakters till mer än
25,000 personer uppgående befolkning
är möjligheten att sträcka sin
verksamhet till andra orter inom landet nästan
utesluten.

Språkgemenskapen underlättar
naturligtvis smuggleriet mellan .de svenska
och finska älfstränderna. Frestelsen
ligger nära, hälst de talrika öarna och
vikarna erbjuda goda gömställen och för
de på kilometershåll från hvarandra
förlagda gränsvakterna försvåra
öfverva-kandet.

Frågar man bonden i hans gård, om
han köpte sitt hvita mjöl inne i
Haparanda, får man till svar ett kort ja, en
skarp, hastig blick. Men därpå,
kanhända, om man ej finnes äga en tullherres
uppsyn under mösskärmen, kommer
långsamt med ett spotskt löje: »Ånej, nog
roddes det öfver älfven, men långt
söderut; sedan följde vi stranden här. Fi-

skalen kom, men vi
frågade: får man inte här i
landet ro i egen båt vid
egen strand och ha
spannmål i båten? Hvad kunde
karlen göra?»

Frågar man sedan, hur
det förhåller sig med
pa-pyrossen, som drängen
suger därute på gården,
kan man få till svar:
»Nåja, han kom hem om
kvällen med två säckar
tobak i båten. Fiskalen
tog dem. Pojken smög
bakefter, och i ett huj ryckte han till
sig den ena säcken och sprang.
Fiskalen kom hit till oss och klagade. Har
herrn vittnen? frågade vi. — Nej, sade
han. — Gå då och var tyst, ty eljest
kan herrn få ledsamheter.»

I hvilken grad smuggleriet bedrifves,
vinner i sin mån belysning däraf, att ett
rederi, som före spannmålstullarnes
införande årligen forslade till Haparanda
mer än 30,000 säckar säd eller mjöl,
därefter sett sin frakt nedgå till inemot
5,000 säckar om året.

Sju mil uppåt gick vår första
dagsresa, hela tiden längs älfven mellan
ständiga byar och vackra gårdar.
Höjderna på ömse sidor om vattnet och den
breda dalen växte allt mera. De
skiftade på finska sidan och långt framför
oss i luftblått, de reste sig i väster gröna
och grå, klädda med skogar och
rullstensblock. Det svenska Luppiovaara
höjde sin rundade ås öfver grottkamrar
och gångar, som bildats mellan de
väldiga, på hvarandra staplade
granitplattorna i bergets sidor. Bland de vågiga
höjderna på finska landet urskiljde vi snart
Avasaksa, igenkändt på turisthyddan,
som glänste såsom en gul prick på den
öfversta kala hjässan. 1 Matarengi midt
emot på svenska sidan togo vi kvarter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free