Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tornedalen.
645
Här ligger
Öfver-Torneå gamla kyrka, byggd
för nära 300 år sedan.
Det höga taket med den
i trä utskurna spirans
hundrade snirklar,
klocktornet, de ärevördiga
stenpelarne i
kyrkogårdsmuren, allt gifver en
egendomlig stämning.
Nedanför glider den
väldiga älfven, gräsrika låga
holmar med buskar och
lador dela den i armar,
som glänsa fram än här>
än där. I stolta linjer sträcka sig den
motsatta strandens höjder öfver
dunkelgröna ängar och björkbevuxna
marker. Solglänsande skyar stiga upp
öfver de nordliga bergen. Vi låna en båt.
En gosse visar oss vägen. Vi offra en
natt.
Tung är båten att ro, en lång
forsbåt med låga bord. Man måste sitta på
bottnen med benen i rät vinkel, årorna
upp under hakan. Strömmen håller emot,
grunda sandbankar måste undvikas,
holmar rundas. Änderna lyfta omkring oss,
underliga toner framlockas af sällsamma
fåglars vingslag, det susar genom
vajande gräs, i vidén och storlöfvade aspar.
Nu, efter nära två timmars färd, nå vi
den finska stranden, daggen glittrar i
den sena kvällen, klockan närmar sig
midnatt.
Öfver sankmarken hinna vi
Avasak-sas fot. Uppför bär det genom
björk-och furuskog, öfver skarpa stenar. Här
och hvar visar en nött yta den rätta
vägen. Skogen glesnar, nästan trädlös
breder sig bergets topp, och öfverst hälsar
oss den finska turistpaviljongen, en stor,
vacker byggnad, till hvilken dock
nyckeln förvaras nere på östra finska sidan,
så att vi ej kunna bereda oss inträde.
Vi stå knappt 800 fot öfver hafvet,
AVASAKSA FRÅN MATARENGI.
och dock, hur vidsträckt se vi ej
omkring !
Praktfull breder sig Tornedalen med
slingrande vatten och ljusgröna vidder
mellan de dunkla höjderna. Långt, långt
in i de öde finnskogarna blickar ögat.
Det lockas af blänkande flodstrimmor
där djupast inne och af fjärrbelägna
höjder, liknande vågor, som ute på det
blågröna hafvet stannat i sin rörelse, då
lyftningen var högst. Den glänsande
skyn sjunker undan. Nu bländar oss
det stora klotet, som långsamt flyttar
sig fram längs den smältande åsen, där
längst i norr. Slumra midnattens djupa
sömn, du värld där nere i söderns
skymning! Dröm om bullrande fröjder, hvila
ut till nya strider om ära och segerpris!
Här njuta vi naturens outsägliga storhet,
blodet väller varmare, tankarnes litenhet,
de dagliga omsorgernas futtighet vika
för känslor, väckta i midnattens frid af
den sol, som strålar därborta öfver
ödemarkernas eviga tystnad.
Långsamt vände vi åter. Dagens
färd mot norr begynte. Härlig sträckte
sig den milsbreda dalen framför oss. Nu
svängde vägen mot nordväst, vikande af
från älfvens riktning. Backarne blefvo
allt brantare, vi åkte upp på de höjder,
vi sett blåna framför oss, in i skogarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
