Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
viktor almquist.
FAJALA.
Vi hvila en dag i Pajala by, sitta en
natt på den höga älfstranden och blicka
mot norr öfver vattnets blanka yta, som
speglar det gula dallrande ljuset och de
färgdjupa höjderna. Örat lyssnar till
vindens lek i det blomsteruppfyllda gräset,
som på ett par veckor efter
snösmältningen nått höjden af vår midja. Vi
vandra ned till Kengis fors, kort
ofvanför den punkt, där Torne och Muonio
älfvar förena sina flöden. Vi gå på den
bräckliga spången öfver de sjudande, vilda
böljorna, ut till holmen midt i den rasande
strömmen, vi plocka några af de
vaggande liljekonvaljerna, som bjudas oss
såsom sällsynta söderblommor, där de
lysa vid det yraste fallets rand, hvita
som skummet omkring dem. Sedan mäta
vi med blicken timmerbråten, som
våndas under vattenmassorna, fastlåst
mellan klipporna; vi se uppåt mot det
framstormande gröna mörkret med skinande
silfverstänk öfver och inunder, se nedåt
mot hvirflarna, som slitas och ryckas.
Med en fallhöjd af vid pass sextiofem
fot vräker sig den mäktiga älfven utför
Kengis branter mellan de höga, skogiga
stränderna. Vild är naturen, ej såsom
vid Trollhättan och Imatra störd af broar,
fabriker och värdshus. En timmerränna
löper på hitre sidan såsom en kanal för
de mångtusende
stockarnas forslande förbi
vådorna i fallet, och uppe vid
vägen ligger den
ärevördiga gården; det är allt
som synes af
människoverk.
På en konstauktion i
Paris såldes för några år
sedan ett åldrigt
kopparstick, afbildande Kengis
mäktiga fors. Med
graf-stickel och plåt hade
konstnären hittat dit i de gamla
tiderna, långt innan
någon landsväg fanns banad till dessa
svårtillgängliga trakter. Forsens skönhet
var då vida mera känd än nu. Ty
Kengis var i forna dagar ett ansenligt
järn-och kopparverk med ofantliga privilegier.
Anlagdt i medlet af 1600-talet efter
upptäckten af Junosuando grufvor, sträckte
bruket sin spira öfver tiotals kvadratmil,
för att icke säga hundradetals. Där
präglades kronans mynt af koppar ur
Svap-pavaaras fyndigheter; masugnarna glödde,
och hamrarna gingo. Nu är
bruksrörelsen nedlagd och verksamheten
hufvudsakligen inskränkt till sorterande af det
timmer, som för olika sågverksbolag
flottas utför älfven. Men manbyggnaden
står där ännu, helt visst den nordligaste
af herregårdstyp i landet. I gammaldags
hvita salar välkomnar här en hjärtlig
värd med häfdvunnen gästfrihet ’hvarje
resande, som kommer för att beskåda
den aflägsna stolta punkt af världen,
däröfver Kengis’ herre råder.
När man ser timmerstockarna
stundligen ila förbi därnere i timmerrännan,
undrar man ovillkorligen, hvarifrån de
alla komma. I de skogar, vi genomfarit,
hade endast sällan ett mastträd, en grof
gran eller tall, varit att upptäcka.
Gängliga, likasom lungsiktiga, hade furorna
stått, omgifna vid foten i gles ring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
