Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tornedalen.
649
några förkrympta,
tvin-sjuka ättlingar, det hela
en bild af ett utdöende
släkte^. De väldiga, nu
murknade stubbarne och,
där elden gått fram, de
kolnade stammarnes vidd
hade visat, att i en ej
synnerligt aflägsen tid här
funnits präktiga skogar
med rik växtkraft.
Sköf-larens yxa bär väl största
skulden till det nuvarande
tillståndet. Men vid
jämförelse mellan fordom och nu är det
svårt att värja sig för tanken, att äfven
själfva klimatet, måhända också
jordmånen häruppe under årens lopp blifvit
allt oförmånligare för de ganska
granntyckta barrträden, hvilkas egentliga
växt-gräns i öfrigt redan nu anses gå endast
omkring tio mil norr om den punkt,
där vi befinna oss. Återväxten synes
allvarligt hotad. Kala såsom Hallands åsar
och klippor, hvilka fordom höljdes af
mäktiga ekskogar, skola kanske i en
nära framtid höjderna och vidderna visa
sig i den trakt kring Tornedalen, vi
genomrest.
Vid älfvens många mindre
sidoströmmar lära dock ännu finnas
afverknings-bara skogar, och härifrån komma de
timmermassor, vi se glida fram i rännan
utmed Kengis’ fors. Kostnaden för
huggning och forsling är dock så hög, att
skog på längre afstånd än 7 eller 8
kilometer från flottled icke kan tillgodogöras.
Nu rusta vi oss för återfärden, för
den onekligen ganska besvärliga resan ned
till Haparanda, på hvilken vi redan lärt
oss att tänka såsom en civilisationens
hufvudort. Vi lefva om igen de heta
dagarna, de ljusa nätterna i tundrornas
svala luft. Men i Matarengi stiga vi
ombord på den lilla ångaren, som för oss
utför älfven, förbi den vackra udden med
VITSANIEMI.
Hietaniemi kyrka, resande sig skinande
hvit innanför ett band af gräsrika
holmar. Ingen båtbrygga synes vid
stränderna. Hvarhelst någon resande vill stiga
af eller på, lägger båten till vid den i
vattnet stupande gräslindan, vid den
förtöjda timmerflotten eller stenröset, som
lagts ut från den sanka ängen. Efter
tre mils färd landa vi vid slutstationen
Vitsaniemi.
Har du nu mod, så följ oss till sist
på timmerflotten, som skall bära oss ned
för forsarne!
Fyra stockar i längd, femtio i bredd
håller vår flotte. Två man i hvart och
ett af de fyra hörnen sköta styrårorna,
långa tillyxade mastträn, hvilande i
klykor af rothuggna unggranar. En af
männen är föraren. Han har . befälet och
ansvaret. Timrets ägare anförtror
honom dettas forslande ända ned till
sågverken vid älfmynningen. Fraktsedlar
utfärdas såsom för vanlig skeppning.
Endast vid färden utför de stridaste
forsarne anställer föraren ett större antal
hjälpare, eljes följer honom endast en
eller två man.
Håll stadigt i vidjorna, som slagits
om stockarne! Nu bär det af. Först
en half mil med farten af en
galopperande häst, än tätt under land, än med
en djärf svängning ut igen midt in i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
