Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66o
mauritz boheman.
åt sitt hjärtas känslor af glädje eller sorg.
Betydligt ha emellertid förhållandena
ändrats under de år, som ligga mellan oss
och mästarens bortgång. Ingen musik, i
allt fall väl ingen pianomusik, är numera
så populär som Chopins. Ingenstädes i
hela världen finnes väl ett piano, ur
hvilket icke snart sagdt dagligen skickliga och
oskickliga fingrar framlocka tonerna af en
chopinsk vals, mazurka eller nocturne.
Ingenstädes uppträder väl en pianovirtuos
utan att på sitt program sätta några af
Chopins kompositioner, och af intet
hänföres och värmes väl den verklige
musikvännen så som af den friska glans, den
djupa poesi och den ofta så gripande
patos, som hvilar öfver de chopinska
tonverken. Det intresse, som sålunda knyter
sig kring Chopins musik, torde tillräckligt
motivera efterföljande försök att nu, då ett
haft sekel förflutit sedan den store
tonsättarens bortgång, gifva musikvännerna inom
Ord och Bilds läsekrets en kortfattad
skildring af mästarens lif och verksamhet.
Frédéric Francois Chopin föddes den
i mars 1809 i den ej långt från Warschau
belägna byn Zelazowa Wola, där hans
fader, Nicolaus Chopin, en till Polen
inflyttad fransman, hade plats såsom
privatlärare i ett grefligt hus. Modern var Justina
Krzyzanowska, en äkta fullblodspolska,
tillhörande en adlig men fattig släkt. Ende
sonen och den yngste af fyra syskon
uppväxte vår hjälte under de lyckligaste
förhållanden. Hans föräldrar skildras såsom
fint bildade och ädelsinnade människor,
hvilka med den innerligaste kärlek voro
fästa vid sina barn och ej sparade något
för att gifva dem den bästa och
varaktigaste af alla gåfvor, en god uppfostran.
Och mellan barnen och föräldrarna och
syskonen sins emellan rådde den varmaste
tillgifvenhet, ett förhållande hvarom
Chopins alla bref till hemmet på det
vackraste bära vittne. Och utan att tillåta
något öfverflöd, var dock familjens ekonomi,
sedan husfadern omsider erhållit anställning
såsom lärare vid ett par
undervisningsanstalter i Warschau, så pass god, att
hemmets stilla lycka ej grumlades af
penningebekymmer och försakelser.
Redan tidigt röjdes Frédérics stora
musikaliska anlag — ehuru, såsom det på-
stås, hans ytterst nervösa natur till en
början obehagligt berördes af musik —, och
särskildt var det pianot som utöfvade en
så mäktig tjusning på den unge gossens
sinne och med en så oemotståndlig kraft
drog honom till sig, att föräldrarna, trots
hans späda ålder, funno sig böra låta
honom taga undervisning på detta instrument.
Hans förste och ende lärare i pianospel
var en böhmare vid namn Adalbert Zywny
— märkvärdigt nog icke själf pianist utan
violinist — , en ifrig beundrare af Johan
Sebastian Bach, till hvars mästerverk han
i sin unge lärjunges själ uppväckte en
sedan aldrig slocknande kärlek.
Ej långt efter det gossen begynt sin
pianoundervisning och innan han ännu
förmådde hålla pennan, togo hans
kompositionsförsök sin början. Läraren måste
nedskrifva hvad lärjungen spelade, hvarefter
den unge maëstron försökte ändra och
bättra de första utkasten, som sällan funno
hans gillande. Dessa första försök röjde
emellertid en sådan omisskännelig
kompositionstalang, att Nicolas Chopin uppdrog
åt sin vän Joseph Eisner, direktör för
konservatoriet i Warschau och en mycket
framstående musiker, att undervisa gossen i
harmonilära och kontrapunkt. Eisner,
hvilken varit Chopins ende lärare i
komposition och hvilken den forne eleven alltid
sedan bevarat i det tacksammaste och mest
pietetsfulla minne, uppdagade snart sin
talangfulle lärjunges originela begåfning och
sökte redan från första början noga akta
sig för att genom pedanteri och falskt
regeltvång hämma denna begåfnings naturliga
utveckling. Han åtnöjde sig med att gifva
sin unge elev en god skola, att skydda
hans högtsträfvande ande från missgrepp
utan att pålägga den något schablonens
tvång. Utomordentligt snabba voro den
unge Frédérics framsteg, och vid sitt första
offentliga uppträdande — på en
välgörenhetskonsert i Warschau 1818, som
bevistades af en stor del af den konstälskande
och fint bildade polska aristokratien —
väckte hans storartade herravälde öfver
instrumentet och hans poetiska, själfulla
spel allmän beundran och hänförelse och
grundade hans rykte såsom pianovirtuos af
första rang. Icke mindre hade hans
kompositionstalang utvecklats, och flera af hans
arbeten från denna tid bära redan
mästerskapets prägel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
