Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Gunnar Wennerberg. Ungdomens tonsättare och skald. Af C. R. Nyblom. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
C. R. NYBLOM.
allra helst torde vilja vara kvitt? Jag anser
mig därför skyldig att först förklara,
huru det kommer till, att jag sitter här och
talar offentligt till dig och om dig.
Utgifvaren af »Ord och Bild» har, till minne
af dina nyss fyllda åttiotvå år, gärna
velat pryda sin tidskrift med din bild
och därtill foga några ord om dig själf
af någon, som han ansåg känna dig sedan
gammalt i musiskt hänseende. Och jag har
icke kunnat lämna detta tillfälle
obegagnadt att säga dig och denna tidskrifts
läsare, hvad du varit för ungdomen, särskildt
studentungdomen, såsom tonsättare och
skald, eftersom jag sedan mera än ett
halft sekel känner dig såsom sådan och
beundrat de skapelser, som varit de
egendomligaste och mest personliga uttrycken
för ditt snille, med hvilka du fängslat
flere generationer af unga och gamla och
hållit dem kvar genom ordets och
tonernas makt. Förlåt, att jag uttalar min
uppfattning fritt och osminkadt. Jag vill
tala som en gammal student om en ännu
äldre.
* *
*
När Gunnar Wennerberg blef student
i Uppsala år 1837, var Jag endast fem
år gammal, men några år senare, kan
jag säga, visste jag, hvem han var. Det
vill säga: jag kände icke hans namn,
men jag hade observerat den långe, smale,
tjuguårige studenten. Han vandrade icke
sällan S :t Persgatan fram, där jag då
dvaldes, och jag kunde ej undgå att fästa
mig vid hans utseende, med blekt anlete,
långt hår, egendomlig hatt, fotsid
öfverrock och händerna med käppen på
ryggen. Jag hade läst en barnbok med
kolorerade planscher, där i ett hem med
flere barn uppträdde en främling, en
polack, som var omgjuten af ett mystiskt
skimmer och starkt inverkade på min
fantasi. Alldeles ofrivilligt antog han för
mig den unge studentens form, och denne
kallade jag sedan alltid, när jag såg
honom, »polacken».
Då jag sedan kort efteråt, år 1840 i
september, intogs i Uppsala katedralskola
och skulle pröfvas, om jag hade
sångröst och öra, infann jag mig på kallelse
hos skolans sånglärare magister Anders
Sidner. När jag inträdde i hans bostad,
ett stenkast från mitt eget hem, fann jag
honom sittande vid pianot med noter
framför sig och vid hans sida — hvem?
Jo, ingen annan än »polacken». Jag måtte
ha afbrutit en musikkonferens och var
troligen mindre välkommen. Själf var
jag så förskrämd af det oväntade mötet,
att jag endast med svårighet kunde träffa
de toner, som af läraren anslogos på
pianot. Emellertid blef jag approberad.
Detta var mitt första möte med min
blifvande vän.
Men det var icke det enda under
skoltiden. Sidner aflöstes efter ett år
såsom sånglärare af Jakob Axel
Josephson, som till första läsårets afslutning
lät oss skolgossar inöfva ett par
motetter af Palestrina — hvilka jag sedan
återfunnit i »Zion» —; men då vi endast
kunde svara för sopran och alt jämte
några tenorer och basar ur de högre
klasserna i skolan, fick sångläraren fylla dessa
stämmor med sina studentvänner, och
bland dem minnes jag Gunnar
Wennerberg, Daniel Hwasser och Rudolf Wallin,
operasångaren. Annu en gång förde
musiken »oss» tillsammans: det var våren
1842, då Josephson beredde sig till sin
långa utrikes resa och tog afsked af
Uppsala med att å stora Gustavianum gifva
en konsert med delar af Händels
oratorium »Messias». I den stora kören voro
äfven några skolgossar instuckna bland
de kvinnliga altarne, och en af dem var
jag. Bland basarne stod Wennerberg
med den tidens bästa studentsångare. I
förbigående nämnes, att jag af en
händelse äfven var vittne till den seen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0018.html
