Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Minnen och intryck från Roms antiksamlingar. Af Lennart Kjellberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
LENNART KJELLBERG.
APOLLO ÖDLEDÖDAREN. EFTER PRAXITELES.
I Vatikanens galleri.
sanningens majestät. Omkring munnen
spelar ett drag af fylligt lefnadsmod, för
hvilket lifvets sorger icke tyckas existera.
Detta gudomsväsen är tydligen enligt
konstnärens uppfattning höjdt öfver
lidelsernas och ödets stormar här nere.
Hvilken slående kontrast emot denna
den gudomliga rättvisans stränga
vårdarinna och hämnerska bildar icke den
kvinnliga huldhetens veka representant:
Praxiteles’ knidiska Afrodite. Det här
afbildade hufvudet af den i Vatikanen
befintliga statyn härstammar utan
tvifvel från en annan kopia af denna den
berömdaste af alla Afroditetyper, än
denna staty med det af det påfliga
pryderiet anordnade, beryktade
bleckskynket. Enligt hvad några andra
repliker visa — af hvilka den i
Mtin-chens glyptotek presenterats för
tidskriftens läsare af doktor Aug. Hahr
i hans i sjunde årgången af Ord och
bild intagna uppsats om glyptotekets
antika skulpturverk — var hufvudet
något mer upprätt och mer riktadt
åt vänstra axeln. Det står
visserligen i uttrycksfull, karaktäristisk
skönhet tillbaka för andra praxiteliska
Afroditehufvuden, af hvilka det i den
Kaufmannska samlingen i Berlin
torde intaga främsta platsen bland
replikerna af den knidiska Afroditetypen,
men det kan dock gifva oss en
ganska god föreställning om hvad de
gamle beundrade i Praxiteles’
hufvuden. Det kan icke ha varit blott
den formela skönheten, utan kanske
ännu mer det bakom denna
framskimrande själslifvet i dess otaliga
skiftningar. Praxiteles’ gudar och
gudinnor äro visserligen väsen af högre
art, men icke af annan natur än
deras dödlige dyrkare. De tyckas bära
inom sig endast i stegrad grad hela
den längtan efter idealet, som likt
en mäktig underström uppbär hvarje
stor konstepoks produktion. De äro
innerst skönhetsmättade reflexer af en
glödande konstnärssjäl. I Afroditehufvudet
leder den obestämda trånad, som ligger
uttryckt i de till hälften slutna ögonens
blick, tanken bort ifrån den sköna
verklighet, som vi hafva för ögonen, till
fantasiens och drömmens oändliga rymder
med deras fagra, evigt växlande bilder.
Bland de kopior af Praxiteles’ talrika
verk, hvilka man trott sig återfinna bland
mängden af antika statyer i våra museer,
intager den s. k. »ödledödaren» en
bemärkt plats. Denna staty, af hvilken äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
