- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
27

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett besök i Goethes hus 1834. Af Bernhard von Beskow. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BESÖK I GOETHES HUS 1834.

27

De stunder vi tillbragte bland
återstoden af hans släkt, där allt talte till
öga och hjärta om denna
utomordentliga människa, voro dock hvad minnet
kan lämna skönast i spåren af det
förflutna. Hans barnbarn likna honom alla,
i synnerhet hans lilla 6-åriga sondotter
Alma, hos hvilken panna och ögon äro
en fullkomlig miniatyrbild af det sköna
Apollohufvudet, som i bilder ännu tilltalar
oss från Goethes ungdom och hvaraf
dragen ännu återfinnas i hans majestätiska
ålderdom.

Hans äldste sonson,, Walter Wolfgang,
16 år, har en afgjord böjelse för musik
och ämnar alldeles ägna sig däråt. Det
vore skönt, om han införde fadersnamnet
på en annan bana för snillet, hälst då
den litterära, äfven med stora anlag, icke
skulle kunna beträdas utan att den
börjande skalden kunde mötas af den fråga,
som Racines son erhöll, då han
framträdde med sitt första skaldestycke:
Com-ment oser faire des vers avec un nom
comme le votre? Det är äfven stundom
tungt att bära arfvet af ett stort namn.
Endast det själfiförvärfvade tynger icke.

Goethes andre sonson, August
Wolfgang, 14 år, är bestämd för den
diplomatiska banan och skall därför gå i tjänst
uti Preussen, där tvenne af de
weimar-ska prinsessorna äro förmälda. Det är
glädjande att veta dessa hoppfulla
ynglingars daning under vården af en
förträfflig mor. Man kan med ett ord
beteckna fru Goethes egenskaper, då man
säger, att hon förtjänat vara Goethes
enda sonhustru, hans glädje under de
senaste åren af hans sköna lefnad och
den, som slöt hans brustna öga.

Bland Goethes samlingar finner man,
utom hans bibliotek, en samling antika
bronser och mynt, minnen från Italien,
ett mineralie-kabinett, samladt och
ordnadt af honom själf, en gravyrsamling
samt en samling byster och grupper af

gips, dels efter moderna konstverk, dels
efter antiken. Det intressantaste syntes
mig dock samlingen af hans egna
handteckningar. Jean Paul säger på något
ställe, att i Goethes poetiska landskap
igenkänner man hans målade.
Onekligen hade han äfven ett högst lyckligt
sinne för uppfattningen af naturtaflor,
ehuru hans poetiska och mångfaldiga
andra sysselsättningar ej lämnade honom
tid att utbilda det tekniska till den höjd,
hvartill han hunnit, om han mera
uteslutande ägnat sig åt den bildande konsten.
Äfven hans figurer äro mycket bra.
Öfverallt märker man i hans teckningar en
djärf och säker hand, förd af snillets
ingifvelse. Den närmaste likhet med
något annat jag funnit i hans pennritningar,
hälst då de varit mindre utförda, är
Lef-réns croquis-manér, och i detta omdöme
instämde äfven Ottilie Goethe samt andra,
för hvilka jag visade en af Lefréns
handteckningar, som jag medfört i ett album.

Bland mera utförda teckningar af
Goethe är en laverad tafla, föreställande
en allegorisk bild af Das neueste aus
Plun-dersweilern. Anledningen därtill är
fölande. Storhertiginnan Amalia plägade
gifva alla af sin omgifning, bland andra
litteratörerna, en julklapp. Goethe ville
vid ett tillfälle afbörda sig sin skuld i
detta hänseende och uppträdde julaftonen
förklädd till Lustiger Mensch med denna
tafla, reciterande såsom text därtill det
ofvannämnda stycket, som då ännu ej var
kändt af någon. Glädjen var allmän.
Taflan, indelad i en mängd grupper, är
särdelés väl komponerad. Artisten och
författaren — här samma person — har
skämtat med den tidens vittra
notabiliteter och har börjat med sig själf.

I den första gruppen ser man Werther
och hans efterapare. En flock af de
senare bära den förre till grafven, och
bakom ser man en flock andra olyckliga
Werthrar, som skjuta sig för pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1900/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free