- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
29

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett besök i Goethes hus 1834. Af Bernhard von Beskow. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BESÖK I GOETHES HUS 1834.

29

som då bestämde hans öde. Goethe, som
i allmänhet ej lade vikt på järtecken,
fästade sig vid egenheten af denna
händelse och tecknade på medaljongen
följande där ännu befintliga vers af Lucanus:
Scilicet immenso superest ex nomine multum,

hvarvid den romerske skalden har
afseende på Pompé efter slaget vid
Pharsalos, men där Goethe gjort den
förändring i versen att då Lucanus slutar
med nihil, har Goethe tillagt motsatsen
eller multnm.

Biblioteket är ej talrikt och består
till en del af böcker, som man tillägnat
honom, samt lexika (hvaribland
konversationslexikon) och ett exemplar af hans
egna skrifter, däri han ofta lagt märken
emellan, troligen för att ändra eller
minnas särskilda stycken. Där finns äfven
hans bibel, som han vanligen begagnade.
I sin ungdom, säger han själf, var han
bibelfast. De märken, som ännu
förefinnas, beteckna de ställen han begagnat
i Faust. I ett särskildt skåp förvaras,
såsom under hans lefnad, en bok, på
hvilken han satte högt värde och som
han invecklat i ett dyrbart indiskt
tygstycke. Det är Sardanapalus af Byron,
hvaraf den engelske skalden, såsom en
»vassal» (som han uttrycker sig) gjort the
german master ett hyllningsoffer. Goethe
hyste en stor aktning för Byron och
beklagade, att han aldrig fått se hvarken
denne eller Walter Scott, hvilka båda
han ansåg som de båda största samtida
författarna. — Bland handskrifter märker
man med nöje originalkonceptet till Götz
v. Berlichingen, utfördt med en särdeles
rask och redig hand.

I skrifrummet finnas åtskilliga curiosa,
som intressera, dels emedan de antyda
de forskningar, hvartill de varit medel,
dels emedan de åtminstone varit en stor
mans tidsfördrif. Band annat ser man,
utom hvarjehanda kemiska och optiska
instrument, en mängd half-sfärer af

papp med åtskilliga kulörer, på hvilka
Goethe medelst ett prisma lät falla
regnbågens strålbrytning, för att studera detta
naturfenomen. En glasbild af Napoleon,
genom hvars skiftningar i dagen han
fann bekräftade hypoteserna af sin
Far-benlehre, fägnade honom mycket. Ett
eget slags leksak, om något sådant kunde
vara sådant i denne mans hand, är ett
par små pyramidalformiga pappmaskiner,
hvilkas tre sidor och basis han målat
med olika färger — rödt, grönt, blått och
violett, samt på hvarje sida tecknat dess
representant: Förnuft, f örstånd, inbillning,
sinnlighet. Alltefter som man väljer
basis, bli de öfriga egenskapernas
förhållande olika. Öfver ena skrifbordet hänger
på en trådända, genomdragen med nål,
en stor hög visitkort af personer, som
han velat minnas.

Hans sofrum är ännu enklare än det
utanför befintliga arbetsrummet. Däri
finnes endast en säng utan öfverdrag och
en länstol, i hvilken han dog. Det var
den 22 mars, nära middagen. Endast
hans sonhustru var inne hos honom och
höll sin arm lindad kring hans lif för att
stödja honom. Efter några rörelser med
handen ropade han: Licht, mehr Licht.
Ottilie öppnade fönster-gardinerna. Han
blef en stund stilla, och då hans sonhustru
lyfte på ögonskärmen för att se hur han
befann sig, var hans öga brustet.

Ehuru vid Goethes framskridna ålder
och efter en svår förkylning, hvilken
grundlagt hans sista sjukdom, hans död
ej tycktes kunna vara helt och hållet
öfverraskande, väckte dock tidningen
därom, enligt härvarandes utsago, en otrolig
bestörtning. Släkt och vänner, husfolk
och bekanta störtade om hvarann genom
rummen och sökte den sorgliga
bekräftelsen af det rykte de förnummit. Vid
detta tillfälle försvunno äfven, enligt
sägen, alla pennorna, som lågo på Goethes
skrifbord, då en hvar, så långt det räckte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free