Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett möte. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MÖTE.
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
SKILDT från byn genom ofruktbara
marker, där ingenting annat än
ljung kan slå rot, ligger det
gamla huset midt ute på heden, omgifvet af
popplar och en förvuxen afvenbokshäck.
De gråa murarne ha trotsat väder och vind
under ett par tre sekel, och familjen
Mon-ségurs vapen står inhugget öfver porten,
men den nuvarande ägaren tillhör en
annan ätt och uppehåller sig nästan
oafbrutet utomlands, hvilket icke hindrar
de enstaka resande, som under
sommaren förirra sig till Landevennec, att
taga huset i betraktande.
Ett af rummen på nedra botten
innesluter en boksamling, och några
mycket sällsynta skulpturer från medeltiden
locka tid efter annan en forskare till
stället, men vanliga besökare stanna hellre
framför taflorna, och den främling, som
ägnat en minuts uppmärksamhet åt
någon bataljmålning, kan sedan roa sig
med att studera familjedragen hos de
krigare och statsmän, som blicka ned
från dukarne med det själfmedvetna och
något kalla lugn, hvilket icke sällan
förvandlas till spotskhet öfver kvinnornas
läppar. Led efter led ha de äldsta
eller näst äldsta döttrarne burit titeln af
chanoinesse, och två eller tre äro
afbildade med ordens hermelinbrämade
mantel öfver skuldrorna. Bredvid dessa
minnen från ett stolt och praktlystet
förflutet utmärka sig ägarne från ett
senare skede för en väl långt drifven
enkelhet, men bland de borgerliga typerna
från seklets första hälft synes ett
porträtt af en mörklagd ung dam, som gärna
drar blicken till sig. Ögonen se rätt ut
framför sig, men tyckas likväl halfslutna,
och munnen ler utan att le, så
förbor-gadt och hemlighetsfullt är uttrycket i
detta ansikte, som kommer den
besökande att tänka på små
skandalkrönikor från farmors tid.
I Landevennec berättas det ännu i
denna dag ett och annat om den unga
damen, men när man väl kommit in på
historiernas område, får man också veta,
att det för en del år sedan stod ett kors
utanför porten, hvilket skulle påminna
om något, som tilldrog sig en
vinterafton, då den retande brunetten låtit en
fattig släkting, hvars drag ingen ens
tänkt på att föreviga i svartkrita, resa
ensam till huset på heden.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
