Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett möte. Af Jane Gernandt-Claine - Ett Runebergs-porträtt. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MÖTE.
41
lians, ty hvarje barn i Landevennec
hade reda på att han endast med knapp
nöd undgått att bli uppäten af en varg
en natt, då han återvände från fisket.
Att han var vid lif, hade han en granne
att tacka för, men som han blifvit biten
i armen, trodde han hela vintern, att han
skulle bli galen, ty enligt hans tanke hade
besten, som anföll honom, haft vattuskräck.
Om det vilddjur, som dödat den
olyckliga i huset på heden, visste man intet
annat, än att det måtte blifvit skrämdt
af ett plötsligt buller, ty bredvid hvad
det i sitt raseri lämnat kvar af liket
lågo endast några sönderslitna klädnings-
trasor, och i den första skräckslagna
häpenheten sporde man blott, hur det arma
offret kommit att öppna dörren. Men
när man hunnit tänka sig om, förstod
man ju strax, att hon trodde det var
mor Lefort, som famlat på låset. Det
var icke första gången en varg vågat sig
fram till byn och strukit omkring
husknutarne som en människa. Men till
minne af hvad som skett i huset på heden
lät dess ägarinna resa ett träkors vid
ingången och plantera en ensam och dyster
cypress på sin släktings graf. Det var
ju en gammal flicka.
ETT RUNEBERGS-PORTRÄTT.
Med i bild.
På det vackra Stråisnäs i
Östergötland, ej långt från Boxholms bruk,
bodde i midten af detta
århundrade bergmästaren Carl Sjögreen,
Atterboms, Lindblads och P. U. Kernells vän.
Som sådan och som kompositör af den
allbekanta »Stjärnsången» med ord af
Tegnér har han inristat sitt namn i
den svenska kulturens häfder. —
Atterbom tillägnade sjette (och sista) delen
af sina »Svenska siare och skalder» till
Adolf Lindblad och Carl Sjögreen. Han
talar där om »de dagar, då vi alla voro
unga, då i Uppsala Bellmans kväden
klingade från Kernells läppar, då hans
täcka Bleckenstad för oss samfäldt
upplät sitt gästvänliga tjäll och sina leende
omgifningar, under det mina tankar
bodde på Lycksalighetens ö och edra
började sina morgonfärder i tondiktningens
härliga rymder–-alla mina glada
sommarvistelser i en oförgätlig
födelsebygd, på det vackra Stråisnäs, hos den
ädle tonsättare, genom hvilken »Stjärn-
sången» blifvit folksång; alla de fröjder
mig beskärts af det själfulla snille, hvars
skapelser, ledande sina ursprungsådror
lika ur fantasiens och ur hjärtats
innersta djup i Sverige grundat en ny skola
af Musikens och Poesiens förening»––
Denna Carl Sjögreen, hvilken i sin
musik ej var och ej ville vara mer än
dilettant, satte ock melodi till åtskilliga
af »Onkel Adams», C. A. Wetterbergh.^,
visor och smådikter. »Onkel Adam » hade
en bror, Julius Alexis Wetterbergh, som i
sin ungdom gifvit ovanligt vackra löften
som målare, särskildt som
porträttmålare. Tyvärr hemföll han redan tidigt
åt dryckenskap, och hans målningar bära
starka spår af stillastående och förfall.
Ett af denne måladt porträtt af J. L.
Runeberg skänktes af Onkel Adam till
Carl Sjögreen på Stråisnäs, och detta
porträtt har i dessa dagar af Carl
Sjö-greens brorson, jägmästaren Carl
Magnus Sjögreen, som gåfva öfverlämnats
till Nationalmuseum för att införlifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
