Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Danmarks vetenskapsakademi. (»Det Kongelige danske Videnskabernes Selskab.») Af Julius Clausen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JULIUS CLAUSEN.
uppgift vara att behandla samtliga
vetenskaper; på nästa sammanträde stadgades
uttryckligen, för att intet missförstånd skulle
bli möjligt, detta tillägg: äfven allt hvad
som hör till Danmarks och Norges
naturalhistoria. Några män, som »man
därtill fann bekväma», skulle enligt Grams
förslag inbjudas att inträda som ledamöter,
och vidare önskade denne, att ledamöterna
skulle indelas i tre klasser:
hedersledamöter, ordinarie ledamöter och »adjunkter»,
som kunde tillhandagå de två första
klasserna vid arbetet; en indelning som
åtminstone hvad den tredje klassen beträffar
aldrig trädde i kraft. Vid nästa års
början bestämde det unga lärda samfundet,
som tills vidare blott hade supplerat sig
med tre professorer, att »man hvarje gång
man kon: tillsammans borde hafva något
att uppläsa, som af en eller annan af
mem-bris var elaboreradt». Få dagar därefter
kom den kungliga stadfästelsen, i hvilken
det med tydlig sträfvan att skifta sol och
vind lika åt bägge hållen heter: »Först
och främst skolen I låta vara eder
angeläget allt hvad som hörer till våra rikens
och länders historia samt till deras geografi,
språken och alla gamla såväl som nyare
saker . . . Därnäst skolen I ock hafva i
tankarna att till samma societet invitera
dem, som uti historia naturali samt uti
de medicinska, matematiska och mekaniska
vetenskaper veta att framföra några
märkeliga invento som kunna aktas värda att
meddelas publico och tjäna såväl till
bemälta vetenskapers förökelse som till
autorum ros och berömmelse, då äfven slika
piècer tillika med de andra, som uti
fäderneslandets historia, antikviteter och
andra vetenskaper blifva utarbetade, kunna
uti vissa samlingar, efter exempel af andra
societeter, varda genom tryck bekantgjorda.»
Samtidigt skänkte kungen till sällskapet ett
kapital af 4000 rdlr, hvilket under årens
lopp ofta ökades genom bidrag från
kungens enskilda kassa, som hade betydliga
inkomster icke endast af de i den
»honnette ambitions» dagar florerande
rangskatterna utan äfven af de ofta glupska
afgifter hvarje borgare, som fick ett ämbete,
måste erlägga.
Gram var själen i det nya företaget.
Han var den, som mest regelbundet
uppläste bidrag vid sammanträdena, hvilka
höllos hvarje måndag mellan 6 och 7 e. m.,
och i följd däraf äfven den förnämste
medarbetaren i första bandet af sällskapets
publikationer, som utkom 1745 undertiteln:
Skrifter, som tedi det kiöbenhavnske
Selskab af Lærdoms og Videnskabers
Elskere ere fremlagte og oplæste i Aarene
174.3—Men i fråga om att stå i
spetsen för ett sällskap, som stod under
majestätets beskydd, och att representera det
utåt kunde en simpel universitetsprofessor
och justitieråd naturligtvis icke rivalisera
med en länsgrefve och geheimeråd. I. L.
Holstein fortfor således att vara sällskapets
preses en lång följd af år, och detta
samlades alltjämt hos honom, hvilket icke
alltid var till fromma för vetenskapen. Ty
när preses blef befalld till kungen på kväll,
upplöstes sammanträdet just som det hade
börjat. Ett år kom så godt som intet
sammanträde till stånd på grund af »præsidis
knappa tid», och en annan gång höll man
ferie nästan ett halft år, »alldenstund
præses drack brunn». Det hände också en
gång, att ledamöterna måste vända om med
oförrättadt ärende, emedan »den äldsta
comtessen hade fallit i mässling».
Sällskapets förnäma förbindelser voro
på det hela taget näppeligen till dess gagn.
Under de första tiderna såg man vid
upptagandet af ledamöter väl så mycket på
rang och börd som på vetenskaplig
förtjänst. Det var visserligen ingenting att
säga om att den lärde bokälskaren grefve
Otto Thott blef hedersledamot, men nog
tycker man, att f. d.
geheimekonferens-rådet Rabéns, grefve Otto Mandrup
Rantzaus, grefve Lynars och
geheimekonferens-rådet Joachim Brockdorffs förtjänster om
vetenskapen voro något för tvifvelaktiga för
att berättiga till hedersledamotskap. Det
har tydligen varit ett slags yttring af
fåfänga hos dessa adelsmän, som blott
behöfde uttala en önskan om inväljande, för
att detta strax skulle äga rum. Hvad Joachim
Brockdorff beträffar, så infann han sig helt
enkelt på ett sammanträde och meddelade
preses nedlåtande, »att H. M:t själf hade
rekommenderat societeten åt honom». Det
mest lysande namnet bland
hedersledamöterna är Ludvig ,Holberg. Han hade dock
näppeligen själf agiterat för sitt inval. Hans
intresse för sällskapet var ganska ljumt,
och hans deltagande i arbetet inskränkte
sig till att han genom Gram lät uppläsa
två bidrag: »Betænkning over den nu re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
