Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mounet-Sully. Af Harald Molander. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mounet-sülly. 53
äro nu döda, andra hvila på sina
lagrar, och några ha öfvergifvit sin post,
stuckit thyrsosstafven i bakfickan och
spänt Mercurs vingar på sina hälar,
flugit jorden rundt och blifvit stjärnor
och millionärer. Ej heller Théåtre
Français är därföre nu, hvad den då
var.
Jag fördömer därföre ännu en gång
dessa stjärnturnéer — principielt.
Men å andra sidan bör jag ej
förneka eller underskatta den
konstnjutning och den tillfälliga lyftning i
smak, som kunnat spåras hos vår
bildade publik under och efter de
besök, vi i Stockholm haft af Sarah
Bernhardt, Coquelin, Febvre och nu
senast Mounet-Sully. Ovan vid
strängare fordran på god ensemble, och
törstande efter något utöfver våra
teatrars tidtals ganska torra
husmanskost, har publiken vid dessa
framstående artisters gästspel blifvit uppvärmd
och kommit, så att säga, i
gästabudsstämning. Och detta kan ju vara
pengar värdt, liksom det, alla
principer till trots, är värdt att i minnet
hugfästa med några tacksamhetens ord.
Och med sådana —■ just
tacksamhetens ord — särskildt hvad beträffar
vår senaste gäst. Ty jag frestas af
många tecken förmoda, att största
antalet åskådare, som bevistade
Mou-net-Sully-föreställningarna, och främst
uppförandet af Oedipe Roi, så intogos
af skådespelarens konst, att de
kände sig gripna, höjda öfver hvardagslifvet
och hänförda till känslor långt ädlare,
renare, enklare och djupare, än de
dagligdags erfara vid åsynen af sina
medmänniskors fröjder och lidanden. Och
sådant är värdt att tacka för och att minnas.
Här är ej rätta platsen för att kritisera
Mounet-Sully’s skådespelarekonst. Därvid
kan finnas mycket att anmärka, eller snarare
att studera och debattera. Men hans konst
är så personlig, i vissa fall så särskildt
romansk i uppfattningen och specifikt fransk i
tekniken, så katolsk i dogmtro och på samma
gång så protestantiskt hänsynslös i medel, att
en kritik grundad på bevis skulle inleda
granskaren i frestelse till allt för vidlyftiga
spekulationer. Det må därföre vara nog
att yttra några ord om de sidor af den
franske skådespefarens konst, som vi i här-
mounet-sully som hamlet.
städes utförda roler varit i tillfälle att
studera.
Han förvärfvade sin position vid Théåtre
Français och skapade sitt namn såsom
på-nyttfödare af den romantiska
skådespelarekonsten, efter den tid af tråkigt tiligjord
klassicitet med ty åtföljande travestering
af allt hvad klassiskt kunde kallas, som
kännetecknade Napoleon III:s kejsardöme.
Det var främst genom Hernani som han
kom denna pånyttfödelse åstad, i samspel
med Sarah Bernhardt såsom Donna Sol.
Malmtonen i hans stämma, blandad med
silfverklangen i hennes, fyllde åhörarens
öra med trolsk harmoni, hans figurs
spänstiga kraft, i kamp med hennes smidiga
vekhet, gaf intryck af kungstigern på
jakt efter gazellen, och elden i hans
»kastilianska hederskänsla», hvari hennes. lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
