- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
62

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Af Karl Hedberg. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

KARL HEDBERG.

tekla åhlander.

sig bekant genom det för ett par år sedan
på Vasateatern uppförda skådespelet
»Midsommarnattssol». Något egentligt framsteg
betecknar detta hans nya arbete icke.
Särskildt i formelt hänseende äger det många
svagheter; dialogen saknar i alltför hög
grad naturlighet, och i karaktäriseringen af
styckets personer röjes ännu mycken
omogenhet och ovana. Men i själfva greppet
på ämnet — en norrländsk grufstrejk,
sammanbunden med en tragisk familjehistoria
— och det sätt, på hvilket några af
styckets scener äro byggda, utvisa en så
afgjord talang och dramatisk instinkt, att man
med allt skäl kan hoppas på att en gång
få räkna herr Didring till vår inhemska
dramatiks mera betydande krafter. Och
skulle det hoppet möjligtvis komma på
skam, är det med all säkerhet författarens
eget fel och icke hans begåfnings. —• Det
utförande, som kom »Stigare-Mats» till del,
var i allmänhet godt, utan att erbjuda
något särskildt anmärkningsvärdt. Titelrolen
skulle nog ha vunnit på att tagas i mindre
stor stil än hvad herr Örtengren gjorde,
men i öfrigt spelades den ganska
förtjänstfullt; den kvinnliga hufvudrolen återgafs
lyckligt af fru Fahlman, och som hennes
dotter uppträdde en ung fröken Bosse, som

tycks äga stora förutsättningar att bli
något verkligt bra inom ingenue-facket.

För att ännu en gång återkomma till
Svenska teatern, så öppnade den säsongen
med två franska pjeser, Alphonse Daudets
»Sapho», som jag dock icke fick tillfälle
att se, samt »Stora syster», en komedi af
den berömde teaterkritikern och författaren
Jules Lemaitre. »Stora syster» är afsedd som
en satir mot de protestantiska prästerna —
hvarför gå öfver ån efter vatten, monsieur
Lemaitre? — och som sådan onekligen
buren af mycken kvickhet, men i öfrigt är
pjesen ett sådant konglomerat af allt
möjligt, af fransk komedi, nordisk
äktenskaps-dram och tysk fars, att totalintrycket af
den blir skäligen svagt. Det oaktadt gjorde
den mycken lycka, hvilket väl till stor del
får tillskrifvas det förträffliga utförandet af
hufvudrolerna — särskildt presterade fru
Sandell, fröknarna Lundequist och
Håkanson samt herr Lindberg ett mycket godt spel.

Slutligen har jag att nämna några ord
med anledning af en enstaka föreställning,
som ägde rum den 6 december på
Dramatiska teatern till förmån för dess uppburna
skådespelerska, fröken Tekla Åhlander, för att
därmed fira hennes tjugufemåriga tillvaro
som konstnär. Fröken Åhlanders betydelse
för vår sceniska konst är nämligen af den
art, att hon vid ett dylikt skede af sitt
lif har mer än vanligt befogade anspråk
på att bli ihågkommen, och det är endast
skada, att jag i sammanhang härmed icke
har tillfälle att företaga en mer ingående
analys af hennes artistskap. Jag får i
stället nöja mig med att i korthet framhålla
de två centrala egenskaper hos henne, på
hvilka hennes stora sceniska framgång beror,
och hvilka äro hvarandra så diametralt
motsatta som möjligt; egenskapen nämligen
att ha hjärta — och att sakna sådant.
Den gamla hyggliga, på ytan ofta litet
sträfva, men hjärtegoda tanten, som icke
vet, huru väl hon vill sin skyddsling, och
den etterfyllda, hela sin omgifning
kujonerande svärmodern, som inte vet, hur illa
hon vill sin måg eller svärdotter :— se där
de båda hufvudtyper i fröken Åhlanders
rika teatergalleri, som man mest och bäst
bevarat i minnet och som i alla sina olika
variationer uppenbarat en
karaktäriserings-förmåga, en fond af känsla och ofta
drastisk humor samt ett herravälde öfver de
tekniska hjälpmedlen, som icke äro alltför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:21:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1900/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free