Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Urania och Titan. Af H. Wilhelmsson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
H. WILHELMSSON.
ensam i sitt slag i Danmark, och af
kretsen omkring honom, af syskon och
vänner, nådde ingen fullt upp till honom.
Kanske stod blott en enda, och hon en
kvinna, i full sympati med honom och
med varm uppfattning af hans
sträfvanden, ehuru hon till följd af sitt »köns
begränsning» gifvetvis var hufvudet
mindre än han. Det var hans yngsta syster,
Sophia Ottosdotter Brahe.
Hon kallar honom också ständigt sin
»gode broder», till skillnad från de öflfiga,
och från det hon år 1573 bistod honom
med observationer af en månförmörkelse
till hans sista lefnadsår i Prag rådde
det innerligaste vänskapsförhållande dem
emellan.
Fru Sophia Brahe har städse erkänts
som en af de yppersta kvinnor
Danmark har fostrat, och hennes gode
broder är, egendomligt nog, den förste af
Danmarks vittre män, som velat göra
världen uppmärksam härpå, ehuru hans
omdöme först på sista tiden blifvit bekant.
I en egenhändig anmärkning,
ursprungligen afsedd att bifogas ett astrologiskt
bref af henne, hvilket skulle inryckts i
andra delen af hans Astronomiska Bref
(publ. af F. R. Friis 1875) säger han,
hur högt han anser henne ha nått, på
samma gång som han undanrödjer den
under sekler rotfasta villfarelsen, att
hon talade och skref latin. Han
skrifver bl. a.:
»Jag har en syster Sophia, som för 6
år sedan blef enka efter en rättskaffens,
adlig man, — — och hon sökte från den tiden
några medel, därmed hon, så vidt möjligt
var, så småningom kunde lugna sin själ;
först uppodlade hon vid godset Erichsholm*
(som hon äger i Skåne, byggdt som en
befästad borg) en trädgård, — — som knappast
har sin like i dessa nordliga länder. Sedan
— — lade hon sig också efter kemiska studier,
hvilka hade till mål spagiriska medikamenter,
och häri var hon heller icke olycklig.–Och
* Numera Trolleholm.
slutligen, då hon icke heller genom denna
sysselsättning hade stillat den längtan i sin själ,
som oupphörligt sträfvade efter något högre
och högre, kastade hon sig ifrigt öfver konsten
att göra astrologiska förutsägelser efter
konstellationerna i födelseögonblicket, och hon
gjorde detta antingen på grund af sin skarpa
begåfning och på tillskyndan af sin Genius,
som sporrade henne till allt större
företaganden eller för att hennes kön i sig själft
är böjdt för nyfiken efterforskan af framtiden,
kanske icke heller utan en viss öfvertro.
Och eftersom hon icke ville stå tillbaka för
männen i klokhet, kastade hon sig allt
if-rigare öfver detta studium, dels (med
tillhjälp af) latinska författare, som hon på egen
bekostnad lät öfversätta till sitt modersmål,
dels af tyskar, som skrifvit i detta ämne,
(emedan hon icke är obekant med det
språket). Och därefter sände hon mig detta
tämligen långa bref, hvari hon bevisar, att
hon gjort framsteg, som icke äro att
förakta –och beder mig kärligt, att jag skall
gynna hennes förehafvande, så att hon skall
kunna lära än flera och hemligare ting. —
Och då det däri finnes icke litet, som
tjänar till förklaring af den astrologiska
vetenskapen och däribland något än mera vist
än man kunde vänta det af en kvinna, har
jag menat mig icke böra underlåta att
insätta det i denna bok med astronomiska
bref, och vill jag säga, att hon för hvarje
dag med stadig oeh outtröttlig ifver
undersöker ting, som äro större och vanskligare.
Och jag tviflar icke om, att denna min
syster, om hon understöddes af kunskap i
latin, i åtskilliga vetenskaper som närmast
behandlas i detta språk, kunde blifva lik
hvilka andra kvinnor som helst, om icke
öfverträffa dem.»
Här gör Tycho en utförlig jämförelse
mellan sin syster och den lärda
italienskan Olympia Fulvia Morata, död i
Heidelberg år 1555, och säger, att både det
namn hon fått af honom, Urania, den
himmelska, och hennes dopnamn Sophia
peka mot de gåfvor hon fått af naturen.
Han tillägger till sist:
»Och jag tror icke, att någon kan blifva
missundsam däröfver, att jag utan all partiskhet
talar om min syster, så som det förhåller sig.
Men hvarför hon icke själf har läst latin, som
hon i sin barndom hade lust till och hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
