- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
74

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Urania och Titan. Af H. Wilhelmsson. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

H. WILHELMSSON.

Om »Hans Ernst» burit tillnamnet von
der Asseburgh, hvilket väl är sannolikt, så
har »konsten» — guldmakarkonsten —
utgjort föreningsbandet dem emellan.

Von der Asseburghs borgen gjorde,
att Erich Lange slapp ut ur arresten i
slutet af år 1597, och genom den
vidlyftiga brefväxling, som fördes därom,
visar det sig, att han hade många små
kreditorer, till hvilka han häftade i skuld
för sitt dagliga uppehälle under de
gångna åren, åtskilliga vänner bland Hessens
adelsmän, som icke ville ansätta honom,
och en oförsonlig fiende. Denne var en
hessisk adelsman och meddelägare i
saltverken vid Allendorff, Caspar von
Brei-denbach, kallad Breidenstein, och hans
skrifvelser präglas allt igenom af en
personlig hätskhet, som ej vill veta af
undseende, liksom de precisera
beskyllningarna mot Lange.

Då denne sluppit ur arresten och
vis-ligen genast skuddat Hessens stoft af
sina fötter, är Breidenstein ifrig att åter
infånga honom och lyckas också utverka
myndigheternas befallning därom. Han
säger, »att man länge nog sett genom
fingrarna med denne förmente konstnärs
bedrägeri, och att man nu, då han
sluppit ut, bör se till, att icke det sista
bedrägeriet blir värre än det första.» Hvad
honom själf beträffar, har Lange »helt
bedrägligt lofvat honom anställning med
årslön hos Kungl. Maj:t i Danmark mot
värfvandet af något krigsfolk», och han
har lockat af Breidenstein 3,000 thaler,
hvilka han föregifvit sig skola använda
till »stor nytta och ’Kiinstlereyen’, men
hvilka han, hvilket icke allenast kan
bevisas med 10 eller 20 man utan med
hela staden Fritzlar, i stället förslösat på
fråsseri, öfverdåd och superi, så att icke
ett enda stycke socker kunde bekommas
i Fritzlar, emedan han vid sitt
banket-terande uppsmält alltsammans i varmt
vin.»

Måhända funno myndigheterna, att
det icke lönade sig stort att fängsla en
utarmad resande adelsman, ty ehuru
skul-debrefven, som beteckna hans väg, visa
att han under följande år åter vistades i
Hessens gränsorter, finnes icke
antecknadt något vidare försök att bemäktiga
sig honom. Han drog sig nu mera
norrut på hemväg och bosatte sig till en
tid i Kelbra, i närheten af Braunschweig.
Detta åtminstone känner Sophia Brahe
till. I november 1579 var hon med sin
son Tage i Holstein, och hon skrifver
därifrån till Tycho, icke längre med
kärlekens visshet och frimodighet, utan med
ångest, allvar och oro.

»Jag hafver skrifvit till Erich, om han vill
möta mig på något ställe, hvar han vill, så vill
jag möta honom och tala med honom, innan
jag drager bort, annars vill jag med Guds hjälp
följa Tage till Braunschweig, därifrån är det
blott en dags resa till Kelbra, där han
uppehåller sig, och vill jag draga dit till honom, ty
jag måste ändtligen tala med honom. — Gud
gifve oss lycka och råd, att det ock en gång
måtte blifva godt för oss.»

Hon måste verkligen resa till
Braunschweig för att träffa landsflyktingen.
I februari 1600 skrifver Tage Thott till
sin morbroder Tycho, att »hans huldaste
moder följde honom till Brunswig; efter
få dagar kom också Erich Lange dit
och gjorde, som han trodde, följe med
henne till Jylland.»

Så hade Sophie Brahe återförenats
med den man hon höll fast vid, och
hon släppte honom ej mera ifrån sig.
Under år 1601 voro de tillsammans i
Holstein, »där Erich är nästan alltid på
Gottorp», och i mars 1602 band hon
sig vid honom för alltid.

Gamla och nya skuldfordringar
förfölja honom äfven i Holstein, och en
allvarlig anklagelse mot honom
framkommer, den, att han olofligt tillägnat sig
ett en annan tillhörigt värdepapper och
till och med pantsatt det. Han har här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free