Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Koblenz. Af Oscar Levertin. En skildring från 1791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■86
OSCAR LEVERTIN.
hans tanke inom sin smekning, kände han
en hemlighetsfull trängtan bort, bort från
den själfviska lyckan till den stora
folkkampen i Paris. Ty de lämnade honom
ingen ro, dessa konventets talande stämmor.
Ur sitt fjärran från den lämnade
fädernestaden svällde och mullrade de som
bergssus och hafsstormar och drogo som
bergens och hafvets röster draga genom
dunkel, afstånd och ensamhet. Och när
Philippe ströfvade allena öfver gatorna
eller satt lutad öfver boken för sig själf,
hörde han rösterna ständigt ropa:
Philippe de Virieu. Han vände sig om.
Där fanns ingen. Men bakom ljöd
fortfarande allt högre, allt mäktigare ropet:
Philippe de Virieu. Det blef en korus
af stämmor, som skallade, och såsom en
öfverretad hörsel fylls af rymdens och
mörkrets klang, fylldes hans öra af dessa
rops brusande, intill dess hvar lifsnerv
skälfde af ångest.
Då brukade han söka skydd för sig
själf hos andra, hos dem, hvilka hatade
omstörtarne, smädade deras företag och
spottade på deras namn. Och det fanns
ingen brist på sådana i Koblenz, och
intet mått på deras hätskhet, där icke
folkkampen rent af betraktades blott
såsom ett upplopp af lössläppta dårar, på
hvilkas yrsel tvångtröja och handklof
snart skulle göra slut. Philippe satt och
lyssnade på detta hejdlösa hat och hån
— men utan att bedöfvas eller botas.
Ännu stympade och vanställda skakade
frihetsorden från bollhuset i Versailles och
dess broderslöften hans hjärta!
Hemlighetsfullt växande, som ritualens tonfall i
en troendes mun, lefde dessa ord på
hans läppar, och för hvar gång han
upprepade dem, tedde de sig större och
väldigare, fingo högre makt öfver hans
tankar och djupare genklang i hans själ.
Det var ett nytt evangelium, förnyelsens
lära, framtidens anda, men hur mycket
nytt dessa ord gömde, föreföllo de honom
dock icke oväntade, knappast okända.
Det var som han anat alla dessa läror
allt sedan han kunde tänka, blott otydligt
och oklart, som en sofvande i drömmen
hör lifsgåtans lösenord hviskas men
har sinnena för tunga och dvalbundna
för att lyssna. Nu hade klarheten
kommit och med den skammen öfver att så
länge hafva tillhört de osälla
drönar-ne, hvilka skänkts en våg af sanningens
heliga flöde, men som icke ägt kraft att
bringa det upp i dagern, men han hade
också kännt den hemlighetsfulla glädjen
öfver att lydnadens lycka och offrandets
efterföljelse likväl alltid stodo åter äfven för
de försumliga och fåvitska! Och Philippe
såg folkets ombud, nationalförsamlingens
profeter, i en cirkel omkring sig, hufvud
vid hufvud, han såg deras bleka kinder,
deras flygande hår och deras lysande
ögon, och det föreföll honom som en
salighet att blott sitta stum i deras ring,
att blott få höra till den heliga kedjan
af dem, som bleknade och skälfde
under förkunnelsen af världsföryngringens
ord, om också som den ringaste och
sistkomne i kretsen!
Men ebb och flod växlade i hans
oroliga, öfverspända sinne — eljes hade
han ju också för länge sedan farit
öfver Rhen, om ock med risk att som
emigrant mista lif och gods, återvändt
till Frankrike för att taga del i
händelsernas gång. Men de torra dagarne
hade också kommit, tvekans länga
förtärande timmar, då hans samhällsställnings
och uppfostrans traditionela
världsuppfattning burit fram sina motskäl och
själf-upphållelsedriftens halft omedvetet
arbetande förstånd låtit drömmar och blod
svalna. Och de hade också kommit
ungdomens själfberusade dagar, då
lifslyc-kan ensamt rågat hans sinnen och ban
varit helt och allena ett ungt, ljust
instrument, på hvilket sol, vackert väder och
mjuka kvinnohänder spelat. Så lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
