- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
117

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från operan och konsertsalarne. Af Magnus Josephson. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från operan och konsertsalarne.

i i 7

man gärna kan önska sig. Méhul tillhör
de icke få bland musikens mästare af
andra rangen, hvilka fortlefva endast
genom ett af sina verk, ehuru de skapat en
hel mångfald. På sin höjd spelas i
Frankrike ytterligare ännu en eller annan af hans
uvertyrer! — den till Joseph var för öfrigt
na förkortad. Man lär vid operans
uppförande ha begagnat sig af ett af Weber
revideradt partitur. I den sista akten
hade man inlagt en tillkomponerad final
i Haydn-Mozartsk stil, ehuru med
instrumentation i Méhuls anda, enligt
uppgift i klavérutdraget ett verk af Weigl,
komponist till den på sin tid omtyckta
operan »Schweizerfamiljen»; enligt en
annan utsago lär den härröra från Fränzl,
som verkade som kapellmästare i München.

1 titelpartiet debuterade med stor
framgång en ung tenorsångare Malm (elev af
hr Söderman), som sjöng den klassiska
musiken med en renhet, stilfullhet och
behärskning, som äro ägnade att inge de
bästa förhoppningar om hans framtid, så
mycket mer som han rent dramatiskt äfven
förtjänar alla loford, framför allt genom det
vackra framsägandet af taldialogen. Det
var en välgörande frihet från all
teaterscha-blon i denna framställning, något som icke
i samma grad kan sägas om de öfriga
uppträdande, med undantag för hr Forsell, som
gjorde vackra bemödanden att ge full
illusion åt den ångrande Simeon, ett parti
som för öfrigt låg något högt för hans
röst; hr Lundqvists vördnadsbjudande
patriark-typ som Jakob är känd, likaså fru
Lindens Benjamin. Som förpjes gafs Glucks
lilla förtjusande herdeidyll
»Vårdrottningen», där fröken Edström sympatiskt gaf
en rococo-herde. Fru Lindberg var hans
täcka herdinna, hr Adami gjorde en lyckad
rentrée å operascenen i skepnad af en
narraktig, förälskad markis, o. s. v.

Bland konserterna intages, såsom redan
nämnts, en hedersplats af de fyra, som
Grieg arrangerat, men som de just icke
bjödo på något nytt, kan jag förbigå dem,
endast framhållande, att den norsk-norske
mästar-komponisten var sig lik i sin eldande
inverkan på orkestern, liksom i sitt utsökta,
själfulla ackompanjemang. Hans sånger
framfördes äfven denna gång af fru Möller, som
skilde sig från sin uppgift med vanlig
intelligens, utan att dock kunna gripa oss
så, som man med dylika sånger bör, och

Fot. H. Hamnqvist.

IIAROI.D BAUER.

som exempelvis fru Nina Grieg,
komponistens maka, lär kunna det. Borwick, den
fenomenale engelske pianisten, spelade
stycken ur Holbergssuiten, den präktiga
a-mollkonserten och de gripande variationerna
öfver en norsk folkvisa. En nyhet var
»Symfoniska dansar» för orkester, där emellertid
Grieg mest upprepade sig själf — trots
allt raffinemang i den ofta påfallande
franska orkestreringen. Mest fängslade Grieg
nu som ofta förr med körballaderna
»Land-kjending» och »Foran Sydens kloster»,
Peer-Gynt-musiken och den elektriserande
marschen ur »Sigurd Jorsalfar». Borwick gaf
äfven en egen konsert med till större delen
gammalklassiskt program; det tycktes som
om den framstående artisten ville mer än
kanske lämpligt var accentuera det elegant
afslipade, sirliga, till och med litet pretiosa i.
sitt spelsätt. Emellertid spelades den gamle
italienaren Leos arietta verkligt förtjusande,
liksom äfven Mozarts variationer, skrifna för
en speldosa, men arrangerade af Borwick
för piano, ett sirligt rococostycke, där den
gudomlige Wolfgang Amadeos hela djupa
mänsklighet dock till slut bryter igenom
och tjusar oss som alltid. Schumanns
fiss-moll-sonat spelades af den mångsidige
artisten med samma omsorg och fina
nyansering. »Kärt besvär förgäfves» ! Den äkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free