Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl af Geijerstams efterlämnade skrifter. Af Hellen Lindgren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
heI,len lindgren.
sett en så duktig karl vara så mycket af
■öm kvinna, ett så praktiskt och teoretiskt
resonerande hufvud vara så mycket af
ömtåligt hjärta och gladt barn.
Det var kanske denna konflikt
mellan det opersonliga och det personliga i
hans lifsuppfattning, som gaf denna dess
förnämsta originalitet. Ty det ligger i
öppen dag, att hans intressen i all
synnerhet voro sociala och icke
individu-ela, att han med den religiösa känsla, som
andra människor endast pläga bestå
personliga välfärdsfrågor, omfattade den stora
frågan, hvart mänskligheten går. Det blef
honom därför ett hot för det han ansåg
det bästa i sin ungdoms lifaktighet, ett
ålderdomstecken, som fyllde honom med
djupt vemod, att märka hos sig själf, att
med framskridande ålder och mera
stadgade lifsförhållanden smärtan, längtan,
sträfvandet efter det ideala i någon mån
försvagades och efterträddes af en viss
maklighet,’ en — som han envist ville
uttyda det — resignation och ett »slå sig till
ro» vid den egna tillvarons köttgrytor.
Fåfängt sökte man trösta honom öfver
minskningen i den forna ungdomsentusiasmen,
han sörjde öfver förlusten af det för
ungdomen karaktäristiska, det formlöst mystiska,
jagandet efter svar på alla gåtor, efter
medkänsla med allt i himmel och på jord.
Det var emellertid nu han trodde sig
finna förklaringen till vår tro på lifvet
som ett godt i motsats till pessimismen
däri, att bakom alla de resultat vi nå,
hvilkas litenhet vi förakta, bakom det positiva,
-som vi lyckas förverkliga, som alltid
efterlämnar känslan af missnöje med oss själfva,
ligger en mystisk urkraft, det omedvetna,
som utgör vår innersta dröm och
förhoppning.
Geijerstam hann aldrig att utprägla
denna tanke till full klarhet, men den
finnes redan i en af hans första uppsatser,
den om medvetenhet och omedvetenhet, och
den återfinnes klarare uttryckt i det
posthuma utkastet Om lifvet som mysterium.
Hans sätt att uppfatta denna lifsgåta,
som för mig tycktes äga så mycken fränd-
skap med vissa Fichteska och Schellingska
uppslag, var så afgjordt exakt och modernt
positivt, att han ej gaf sig ro med en
undersökning blott därför, att forskningen hos
dessa författare gafs i metafysisk form,
medan han gärna genomplöjde Langes
Materialismc7is historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
