Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En historia från det gamla Götheborg. Af Frigga Carlberg. Med 1 bild - En »rolig bok» i Dickens’ manér. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
robinson.
ka en mindre finkänslig och styrvand hand
lätt skulle strandat, nämligen tråkigheten
och sentimentaliteten. Från den förra
räddar hennes kvickhet och humoristiska
lifsåskådning. Boken innehåller bland alla
dessa affärstransaktioner, som nog en stor
del af läsekretsen saknar intresse för, en
mängd makalöst roliga, nästan fristående
små genrebilder, som tala och säga: »Ja,
sådana äro vi, lättsinniga, småaktiga och
ömkliga» — människor som Koskull,
Constance, fru Hall d. ä., hennes dotter med
flera, inför hvilka man står tveksam,
huruvida man skall harmas, gråta eller skratta.
Om valet mellan dessa tre sätt är fritt,
bör man följa författarinnans exempel, välja
det sista och le ett ömkande löje: »Förlåt
dem, ty de veta icke hvad de göra.»
Författarinnan har motstått den stora
frestelsen, som ligger så nära till hands,
att sätta färg på det historiska stoffet med.
den traditionela, sentimentala röda tråden,,
oftast spunnen af konstruerad romantik.
Hon har nöjt sig med den romantik
verkligheten erbjudit, torftigare än diktens, men
så oändligt mera äkta. Med öppen blick
för det karaktäristiska tecknar hon den ena
bilden efter den andra, tills de samlade
bilda ett helgjutet konstverk.
EN ROLIG BOK I DICKENS’ MANÉR.
AF ROBINSON.
Gustaf af Geijerstam: Lyckliga människor.
Stockholm, C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.
OSS gammalt folk synes det nära nog
otroligt, att någon flitig novell- och
romanläsare kan finnas, som i själfva verket
icke vet, hvad ofvanstående rubrik vill
säga. Men må vi på försök fråga oss för
bland nutida tjugu- à tjugufemåringar! Det
skall visa sig, att min förtroliga öfverskrift
här näppeligen torde vara ens användbar
utan ett bihang af förtydligande
definitioner; att, med andra ord, de unga hvarken
till dato njutit eller äro utan vidare färdiga
att njuta behaget och upptågen af äkta
dickenskomik; att de måste först till detta
egendomliga nöje uppfostras. Jag skulle
emellertid icke våga åtaga mig något af
den inledande undervisningen, om jag icke
till min glada öfverraskning i dagarne fått
en stark bundsförvant, som försett mig
med färsk åskådningsmateriel. En af våra
egna populäraste novellister, Gustaf af
Geijerstam, har nämligen — vare sig
medvetet eller omedvetet — i sin senaste s. k.
roman, »Lyckliga människor», från början
till slut tillagat sin blandning efter
engelsmannen Charles Dickens’ recept, hvilket
således förmedels ett typiskt exempel snart
skall komma att vara allmänt kändt äfven
af den ungdomligaste nu läsande svenska
mansåldern.
Receptet torde kunna med rätta
kännetecknas som både naturalistiskt och
stycktals konventionelt. Med konventionelt
menas här så till vida förkonstladt, att
afsiktligt en del gifna konsekvenser af förut
ordrikt framhållna karaktärsdrag än helt
oväntadt förstoras utöfver naturliga
proportioner, än åter lika oväntadt förminskas
eller rent af torka in. Och just därmed
åstadkommas de starka komiska effekterna
— men detta icke bara hos Dickens utan
hos alla komikens mästare. I den vanliga
dussinkomiken åter äro, tyvärr, dessa tours
de force så blott och bart formela, så
tunna, så tomma, att man snart blir trött
vid och förargad af att ha nedlåtit sig att
skratta åt dem; hvaremot det fullt och rikt
löjeväckande ur en mästerligt gifven litterär
framställning rör sig som ett slags
hälsosam värme och styrka genom hela
ens-varelse, emedan man röner åtminstone den
illusionen, att alltsammans noga
öfverensstämmer med verkliga lifvet, som därvid
far öfver sig, åtminstone tillsvidare, idel
muntert bevekande drag af tillgänglighet
och naivitet. Oeftergifliga villkoret för
denna äkta och relativt varaktiga verkan af
komik är emellertid, att själfva det
realistiska i skildringen, det hvardagsjämna
i alla orienterande enskildheter, ar så
träffsäkert noga, så omsorgsfullt, så tryggt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
