Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenskt konstnärskynne. Af Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT KONSTNÄRSKYNNE.
i33
— Ja, hvad hade du då här att göra?
— Ja, hvad hade jag här att göra?
(Paus.)
— Du skulle väl utbilda din teknik,
kan jag tro?
—- Äh, prat. Ska’ tekniken ha något
värde, så skall den helt utvecklas under
kampen med de ämnen, som befolka ens
inbillning. Annars kommer den bara att
hänga löst utanpå dessa — som illa gjorda
kläder. Min inbillning är inte befolkad
med franska fiskarflickor och
pariskokotter. — Nej du, den svenska skolan
är död och kommer aldrig åter. — De
intressera mig inte ett dugg dessa
varelser — och jag tänker inte måla hvarken
för fransmän eller amerikanare. Nej du,
jag lefver fortfarande med hela min håg
i Sverige — och det kommer jag att
hädanefter göra med min kropp också.
Man ska’ inte måla hvad som helst. Ett
konstverk bör väl ändå härflyta ur en
konstnärs eget lifsinnehåll — om han nu
har något. Han skall väl åtminstone ha
samma kynne som sina motiv. Hur skall
han annars kunna förstå dessa? Och
publiken, hans publik, skall väl i sin tur
ha samma kynne som både konstnären
och motiven. Hur skall den annars kunna
förstå konstverket?... är det inte logiskt
. . . hva’? Och på den grundvalen skall
en svensk skola växa upp af sig själf —
utan alla proklamationer. Det är inte en
konstrevolution vi numera behöfva, det
är en revolution i allas känsla för
hemlandet.
— Men du förnekar väl ej
impressionismens stora och sunda rensopningsarbete?
— Nej det gör jag visst inte. Jag
förnekar alls ej, att det finnes stora
internationela sanningar, som måste in i allas
medvetande, men de få sin rätta
betydelse först när de bli — nationela. Med
andra ord: Dessa sanningar måste till
sitt väsende vara i den grad allmänna,
att de kunna anammas oberoende af de
yttre former de tillfälligtvis bära. Man
skall kunna taga deras kärna och vräka
skalet. I så måtto finns det också på
konstens område stora universela
sanningar. Men dem behöfva vi ej resa öfver
hafven efter; de komma till oss ändå,
och vi förstå dem bättre på det viset. —
Nej, dessa resor öfver hafven måste taga
ett slut. De ha haft sin betydelse och
varit ett utslag af vårt lynne äfven de
— det är sant. Men vi svenskar ha
nu så länge legat småmysande och
ruf-vat på alla dessa rika strandhugg från
främmande kuster, att vi aldrig kommit
oss rätt i gäng med något eget,
själfständigt skapande. •— —- Må gärna,
gärna, de stora idéerna utifrån komma
hem till oss! Må de komma med
sunnan-vinden, när vi minst ana det! Må de
öfverraska oss i vårt arbete och befrukta
detta men ej diktera det! — — På så
vis blir allt väl beställdt, ty någon
kinesisk mur tror jag visst inte på. — Ett
är emellertid säkert: Resa vi ideligen ut
efter idéer, eller sitta vi handfall na och
vänta på dem — blir det aldrig folk af
oss svenskar utan ....
— Apor! inföll jag.
— Ja, just det, — och därför kan
jag inte förlåta mig dessa två år af
meningslöst knog härute.
— Ja, men kunskap kan väl alltid
vara bra att ha?
— Du menar: »Konst betyder kunna?»
Den gamla visan! Nej, min bror, (och
här slog den unge målaren näfven i bordet)
konst betyder känna. Det är den stora,
djupa sanning, som akademierna ej ville
ut med, och däraf kom också de många
misstagen och missförstånden. — Tänk
ett ögonblick på de primitiva målarne
här i Louvren! –-Är inte vår
kunskap om konststilar, om naturlagar, om
människokroppen, om optiken, om
perspektivet oändligt mycket större än deras?
Ar vår konst bättre för det? Misstag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
