Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En öfvermänniska. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERMÄNNISKA.
I49
matiskt, oåterkalleligt rätt, men jag var
ung och begick ett lätt men ödesdigert
misstag. Jag förbigår sigill, pass och
diverse bref, allt detta var ju endast den
yttre konsekvensen af mitt befogade
beslut, men att jag, så som jag gjorde,
försåg mig med de penningar, jag
ovillkorligen behöfde att börja med, det vill
jag icke försvara. Min herre kan också
vara öfvertygad om att ett dylikt minne
på ingen tynger mer förödmjukande än
på en aristokrat till anläggning, ja jag
vågar nästan säga till födsel. Det är
därmed någonting smått, någonting
mes-quint, som icke alls ligger i min natur.»
Det sätt, hvarpå han begagnade detta
förfallna trappsteg af sitt förflutna för att
stiga upp på och visa sin karaktärs
finhet, var storartadt. Han spände ut
bröstet, så att det endast felades en
obetydlighet i att låta det synas täckt af
oklanderlig hvithet, hans blick blef sträng, och
med ett tag i mustaschen gaf han
munnen en min af obeveklighet. Sedan med
en snabb öfvergång till godmodig,
förlåtande, uppsluppen humor!
Jag fick också själf betala för mitt
misstag och anser det nu, äfven med
beräkning af så tämligen hög
procentar-ränta, fulleligen ersatt. Allt syntes gå
förträffligt. Jonsson var utmärkt, jag ännu
bättre. Vi höllo till vid brunnsorter. Man
var förtjust i mig, ja, det är för litet sagdt,
betagen, förtrollad, man solade sig i mig,
man drack mig till vinerna och åt mig
till maten — jag behöfver väl icke nämna,
att jag höll mig till något enklare kretsar
än de för mig naturliga. Det gjorde mig
sorg, ty jag kunde icke bli kär. Alldeles
omöjligt, min herre, alldeles omöjligt, och
ändå bör det icke falla min herre svårt
att förstå, af hvilken vikt just detta var
för mig, som behöfde en förmögenhet.
Men kär! Nej. Jag kunde ha valt på
båda händernas fingrar, änkor, flickor, ja
fruar med, men jag vill nämna det som
en beklaglig inskränkning i min natur, att
jag ständigt haft så godt som omöjligt
för att ta in medicin, hälst skedvis,
hvarannan timme — huh! Måhända kan det
äfven sägas något godt om denna
idiosynkrasi. Den har skadat mig mycket,
ty, medan jag kämpade emot, drog sig
ovädret samman öfver mitt hufvud. Men
min herre kan heller icke föreställa sig,
hvad det betyder att ha förfinat hela sin
personlighet till det yttersta, så att säga
stämt sin själs strängar till den högsta
harmoni och så vara nödsakad att på
dem spela dansmusik till dresserade’pudlar,
bourgoisie; platthet, sentimentalitet och
husmanskost — pah!>
Hans naiva oförskämdhet gent emot
mig i detta antagande var nästan
sympatisk, så ohöljd var den. Hans själs
blidhet trädde åter fram, han log
vemodigt mot sina minnens komik.
»Jag spelade naturligtvis kär, ty jag
visste ju, att i äktenskap och resa låg
min enda varaktiga räddning, men jag
kunde icke ta steget fullt ut utan drog
mig tillbaka i skygghet. Det gjorde dem
alldeles tokiga efter mig, och hvad jag
fick stå ut med skulle äfven hos en mindre
aristokratisk natur än min ha gjort
ståndshögmod berättigadt. Äfven Jonsson var
mig ett törne i foten — de scener, hvari
han inom lyckta dörrar gaf sin lekfullhet
fritt lopp, voro visserligen burleska nog,
men sårade mig, mycket, här, i hjärtat.
Jonsson hade många goda sidor, men
saknade några, hvarpå jag särskildt lägger
vikt, finkänslighet, lyftning, poesi med
ett ord. Han saknade äfven förmågan
att skilja hufvudsak från bisak —- efter
hvad jag hört i alla tider geniernas
kännetecken — och hans låga ande iakttog
mig hvar dag utan att förstå, att min
usurpation, om den så bör kallas, hade den
starkares gudomliga rätt för sig. Ingen
är ju häller stor för sin kammartjänare,
det sade man då, och jag är beredd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
