Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk filosofi. Af Allen Vannérus. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI. I J I
att -filosofien öfver hufvud har sina
arbetare och utöfvare, dessa må sedan beröra
sig med hvarandra bäst de det gitta.
Filosofiens utöfvare här i Sverige äro
för ögonblicket ganska talrika. Som antydt,
utgör sedan en tid Göteborgs högskola en
härd för filosofisk vetenskap. Och den
förste innehafvaren där af den filosofiska
lärostolen, professor Vitalis Norström,
torde för närvarande i själfva verket vara
vår mest betydande tänkare och
skriftställare inom det rent filosofiska området.
Norström är i alla händelser den mest
prononcerade karaktären inom vår
samtida filosofi. Utgången från den boströmska
skolan, är hans själfständighet under det
senare skedet af hans utveckling
obestridlig. Hans sanningssökande är ock af det
äkta slag som, oberördt af bimotiv,
besjälas af det rena intresset för sanningsidén
själf. Därtill kommer det nästan hotfulla
allvar, hvilket liksom i mörka dyningar här
och hvar drager fram genom hans
tankeutvecklingar. Lägges till detta det icke
ringa mått af själfkänsla, som låter sig
förnimmas i hans framställningar, och det
intryck man far, att han anser sig hafva
alla andra fifosofier liksom under sig, blir
det uppenbart, att det framhäfda draget
af utpräglad karaktär måste blifva det
utmärkande för Norströms
tänkarepersonlighet.
Men hvad som mer än annat gör ett
filosofiskt tänkande betydande är
naturligtvis dess originalitet. Och det skall ej
nekas, att den norströmska filosofien företer
åtskilliga originela drag. Så redan försöket
att föresätta fifosofien en alldeles ny
hufvud-uppgift -—- hvarom mera i det följande.
Norström är systematiker, ehuru icke i
den bemärkelse, som dock synes oss
grundlägga den högsta formen af filosofisk
systematik, nämligen den som främst
uppfordrar till en systematisk behandling af de
olika filosofiska specialvetenskaperna och
deras inställning som integrerande delar i ett
slags filosofisk encyklopedi. Norström är
fastmer systematiker i den meningen, att han
arbetar i ett bestämdt fiiosofiskt systems
riktning. I den andan är hans grundläggande
arbete: Hvad innebär en modern
ståndpunkt i filosofien? anlagdt, ett arbete
som, en gång färdigt, skall blifva ett äfven
till det yttre omfånget imponerande verk. I
detsamma existerar en fond af grundtankar,
VITALIS NORSTRÖM.
som gå på samma gång ovanligt djupt och
ovanligt högt, men det finnes där icke blott
tankar utan äfven stämning, den mystiska
idéstämning, som hvilar öfver ett själfullt
försök att återföra vårt yttre och inre lif
till dess sista ideela förutsättningar.
»Ståndpunktsfilosofien» är således något att
fördjupa sig i och något, som därför äfven
fördjupar den läsare, som förmår intränga
i densamma. Till denna första afdelning
af det norströmska hufvudarbetet sluta sig
redan trenne andra afhandlingar, af hvilka
tvenne: Några grunddrag hos vår tids
kultur (1898) och Hvad är sanning? (1899)
kunna anses omedelbart ansluta sig till det
samma, under det den tredje Till Platos
idélära (1899) betecknar ett nytt
själfständigt uppslag, hvilket dock är af en
omisskännelig samhörighet med den
norströmska filosofien i dess helhet. Ja, man
behöfver i själfva verket icke tveka att beteckna
denna filosofis allra innersta kärna som ett
slags hypermodern platonsk idélära.
För att antyda hvad detta innebär må
först några upplysningar lämnas om de
vägar, på hvilka det norströmska filosofe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
