Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2öO ELLEN „KEY.
stora stenen, som Malcolm Sinclair lyfte,
tills den ena leende hejdade den andra
genom påminnelsen, att diktarinnan
lokaliserat ett rundt om i hela Värmland
— ja i hela landet — spridt sägenstoff.
Men med stöd af dessa, från skilda håll
samlade, verklighetsdrag har hennes
skapande fantasi förmått återväcka forna
tiders människor, gifva dem gestalt och
lifsvärme, spelande blod och skälfvande
lifsångest, förmått göra deras sorger och
hvilken vägen går med ständigt nya
utsikter öfver dess här vidt vidgade yta —
kommer man till »det stolta Ekeby», i
verkligheten Rottneros. Dess ståtliga,
hvita tvåvåningsbyggnad är visserligen
icke bokens Ekeby — som ju redan där
brinner ned — men af de båda gula,
smala tvåvåningsträhusen, hvilka ligga på
ömse sidor om ingången till gårdsplanen,
utpekas det ena som den berömda
»kavaljersflygeln». Från den stora trädgår-
ROTTNEROS’ HERRGÅRD FRÄN SJÖSIDAN.
fröjder till en så brännande verklighet
äfven för »sena tiders barn», att stegen
bli tvekande och tankarna tunga på de
vägar, där dikten låter den vackra Anna
Stjernhök jagas af vargarna, där
Marianne Sinclairs små skor lämna spår i
vinternattens snö, där majorskan vandrar
rak under tiggarpåsen med sitt gråa hår
fladdrande för höstvinden och unga
grefvinnan under heta sommardagar på
sargade fötter flyr undan sina plågare.
Ännu en fjärdedels mil längre ned på
samma västra sida af Fryken — längs
den surrade bin i den skärhvita
äppelblommen, som sedan fyllde gångarna med sin
blomstersnö; nedanför hufvudbyggnaden
på sluttningen mot sjön vajade skyhöga
björkar, ur hvilka fågeljublet strömmade
som en silfverskur, och från de breda
balkongerna ägde man, af glänsande
grönska inramade, utsikter mot Sunne
och öfver Fryken eller bort mot fallet.
Dit går vägen genom lummiga askängar,
längs en af mjukt rundade alkullar
omgifven å, hvilken leder »Björksjöns» —
i verkligheten Rottnens — vatten ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
