Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2öO
ELLEN „KEY.
branta höjd åt det andra: höjden, där
Gösta Berling byggde sitt drömslott!
Under strandens täta grandungar, vid den
här breda sjöns långsvallande vågor,
kunde Margaretha Celsings och Altringers
kärlekslycka finna grönsvala gömslen,
och härifrån sågo vi, svept i blåhvit dis,
»Borgs» höga udde resa sig ur den just
nu småkrusade, glitterglada vattenytan.
Om man, i stället för att från Sunne gå
söderut, fortsätter norrut — men
alltjämt på den vänstra Frykensidan —
kommer man strax till de många långa
»Broby»-backarna, invid hvilka den röda
komministergården ligger, där den onde
»Broby-prästen» ägde det förfallna hem,
som Eros under tre hela dagar
smyckade för lifvets fest — tre hela dagar,
således mycket mer af lycka än många,
mer värda människolif inneslutit! Och
öfver dessa samma backar, där den gamla
frökens kaross kom farande, vandrade
äfven det långa, gråtande folktåget, som
förde »Guds vandringsman» till det
närbelägna hemmet för att där slutligen i
frid och försoning få dö.
Jag har länge uppehållit mig vid
dessa platser ur Gösta Berlings Saga,
emedan jag hört många önska att erhålla
»en nyckel till Gösta Berling». Och
sedan jag nu på ort och ställe skaffat mig
en sådan, vill jag här lämna den till
andra, som sålunda lätt — med en kartas
hjälp — kunna finna sig till rätta.
Norr om Sunne, sedan man farit
öfver den vida slätten, ligger vid utloppet
af en å i en björklund det vackra »Fors»
— rätteligen Björkfors —, där den elake
Sintram bodde. Vi sågo det endast midt
öfver sjön, ty vår väg gick alltjämt
fram på den västra sidan, förbi
Algsäter — i verkligheten Stöpafors —, där
häggarna hängde hvitblommande tunga
öfver det hvitskummande vattnet, fram
till »Gurlitta klätt», hvars verkliga namn
är Tosseklätten. Med klätt menas i Värm-
land en brant, fristående bergshöjd, och
som denna klätt ligger omkring tusen
fot öfver hafvet, har man från dess topp
en af de vidaste och tillika vackraste
utsikter i Värmland. At väster
oändliga skogars gröna sträckningar — rika
återstoder af den forna tolfmilaskogen; åt
öster nästan hela Frykens långsmala yta.
Och omkring denna åt alla håll
bergshöjdernas — i en oändlighet af blå toner
skiftande—vågor, mäktiga, mjuka, »ett
haf i högsta uppror, hvars väldiga vågor
plötsligt stelnat». Detta af Geijers
konstnärssjäl funna uttryck förblir det enda,
som målar bilden!
Det finnes människor, för hvilka en
utsikt betyder ett ställe, där man
konstaterar antalet af de toppar och
kyrktorn man där vet sig ha rätt att vänta.
Dessa människor känna sig bedragna,
ifall soldisen subtraherar en spets eller
spira från det gifna antalet, äfven i fall
disen oändligt förskönar helhetsintrycket!
För deras räkning vill jag nämna, att
man häruppe bör se bergen omkring
hela den långa Frykendalen: i norr det
för botaniska sällsyntheter berömda
Högfjället i Hvitsands socken och
Ränneberget i Östmarks. Vidare ser man i öster
bort till Baståsen och Kronan i Eks härad;
dessutom har man på närmare håll
Hindershöjden, som skiljer Frykens dalgång
från Klarälfvens dal och Fryksdals
höjder, som skilja Fryksdalen från Jösse
härad. Dessutom ser man höjderna
kring sjön Rottnen i Gräsmark, framför
allt den skönt formade Gettjärnsklätten.
Det väster om detta liggande Gettjärnet
lyste nu på aftonen som ett blankt,
mörkt öga i skogsmarken.
Sedan jag härmed, ehuru mycket
knapphändigt, gifvit de af fakta
intresserade hvad dem tillkommer, vill jag för
de endast seende — till hvilkas
anspråkslösa klass vi båda fotvandrare hörde —
bekänna, att icke bergens namn och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
