Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN.
i9i
Rikard.
Hvad menar du ?
Agnes.
Jo, ser du, kära Rikard, när en herre ber att
få ägna ett fruntimmer en sådan där stum och
hänsynsfull beundran, så är det för att han hoppas på, att
det slutligen skall väcka hennes medlidande, och
vet, att den känslan hos henne sedan mycket lätt
kan öfvergå till en annan. Och som vi i
allmänhet ä’ ganska medlidsamma af oss, så händer det
ibland, att det lyckas. Det är således bara pur
beräkning af er.
Rikard
(ser förvånad på henne).
Du tycks ha en märkvärdig kännedom om oss
— hvar har du fått den ifrån r
Agnes
(lutar sig tillbaka).
Ja, det säger jag inte, men man är väl inte
tjugufyra år för ro skull. I alla fall ser du nu,
att jag genomskådat dig, så du gör klokast i att
afstå från den där stumma beundran. På det
villkoret kan du fortfarande få njuta af mitt sällskap,
men också bara på det.
Rikard.
Du är så öfverlägsen, Agnes, så — så säker på
dig själf. Men det är kanske just det som gör
dig så tilldragande.
Agnes
(stiger upp).
Troligtvis, men nu skall jag gå in och se efter,
om inte Hedda är vaken — klockan är ju snart
sju! — Men se där är hon ju.
Hedda
(från vänster).
Jaså, sitter ni här?
Agnes.
Ja, god morgon, god morgon! Har du sofvit
godt ?
Hedda.
Sofvit? Jag har setat och läst en lång stund.
Agnes.
Jaså — nå, det var bra, att du kom. Rikard
håller just på och beklagar sig öfver, att han har
det så enformigt.
Rikard.
Hm!
Hedda.
Det gör han alltid, när han varit hemma så
här många kvällar å rad.
Agnes.
Nå, då får du väl försöka hitta på något att
roa honom med.
Hedda.
Ja, men med hvad — säg Rikard!
Rikard.
Det vet jag inte.
Agnes.
Det är väl inte så svårt här i stån, där det
finns teatrar att gå på och restauranter sedan att
supera på.
Rikard.
(ljusnande.)
Ja, det vore kanske en idé — hvad säger du,
Hedda ?
Hedda.
Gå ut! — Ja, vet du, det är jag verkligen inte
så vidare hågad för i kväll — jag har litet
hufvudvärk och —
Rikard.
Ja, det har du ju alltid! Men när nu Agnes
föreslår, så — vi få tänka på att roa henne litet
också.
Agnes.
Mig? — Nej, jag skall bort på mitt håll — sa’
jag er inte det i går? Men det hindrar väl inte,
att ni går — tvärtom!
Rikard.
Bara Hedda och jag? ■— Jaså! — Ja, det
förstås, men eftersom Pledda har hufvudvärk — och
inte har lust, så —
Hedda.
Ja, det vill säga, om du mycket gärna vill det,
så nog kan jag —
Rikard.
Nej, du skall inte göra någon uppoffring, det
vill jag inte. — Jag kan ju gå ensam, om så skall
vara — alltid träffar man någon —
Agnes.
Och lämna Hedda ensam — nej, vet du —
(Ringning utanför). Det ringer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
