Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN. i9i
och eftersom vi börjat tala om det här, så kan jag
ju vara fullt uppriktig mot dig —?
Lindén
(lifligt).
Ja, det kan du visst, det!
Rikard.
Nå, Hedda och jag komma ju på det hela taget
mycket bra öfverens — det har aldrig varit några
större stridigheter oss emellan — och det finns
egentligen ingenting som inte är som det skall
vara. Men ser du, det kan inte nekas, att en
sådan där enahanda tillvaro blir litet trist i längden
— ja, inte för henne förstås, men för mig. Vi
kan ju hvarandra så godt som utantill, och att i
evighet sitta och utbyta samma åsikter kan ju inte
vara något vidare nöje. Och så är det en sak till —
Lindén.
Jaså, hvad då?
Rikard.
Jo, till ett äktenskap höra barn — inte sant?
Lindén.
Jo, det är väl antagligt!
Rikard.
Nå, det är nu öfver tre år som Hedda och jag
varit gifta, och ännu hörs det inte af något —
Lindén.
Inte! (tankfullt). Ja, det kan hon förstås inte
vara nöjd med.
Rikard.
Hon ? — Jag, menar du väl! tror du kanske
att —
Lindén
(hastigt).
Jag tror ingenting, fö — fö — för jag vet
ingenting. Tycker du för resten om små barn?
Rikard.
Nej, jag tål dem inte — men det har ju varit
andras. Fick jag ett eget, skulle det naturligtvis
bli något helt annat. Och som familjefar skulle
jag känna mig mera stadgad —■ mera på fast
botten, så att säga -— och det skulle nog köra alla
andra drömmar på dörren! (stiger upp igen).
Lindén.
livad då för drömmar?
Rikard.
Hm — om att få vara med i leken igen !
Lindén.
Jaså, nu har du sådana! — Du skulle kanske
således, om tillfälle erbjöd sig, kunna bli kär i en
annan ?
Rikard.
Tja, man kan aldrig veta! Tycker du, att det
vore mycket omoraliskt?
Lindén
(lugnt).
Anej, det händer ju så ofta — och i värsta
fall har man ju skilsmässa att —
Rikard.
Tja, visserligen, men det har ändå åtskilliga
obehag med sig — utom allt annat skulle jag inte
heller ha rättighet att göra Hedda så olycklig —
Lindén
(stiger också upp).
Tror du, hon skulle bli lyckligare, om du
bedrog henne ?
Rikard
(lätt).
Nå, det är ju skillnad på att bedra och bedra —
för resten, om hon inte fick veta det, så —!
Lindén.
Men det fick hon naturligtvis. Det andra skulle
hon förmodligen lättare trösta sig öfver.
Rikard.
Hedda — nej, då känner du henne inte!
Lindén.
Hm ! (går ett slag fram och tillbaka och stannar
därefter, som om han fattat ett beshit, framför
Rikard). Hör på Dick — eftersom du fått så
förändrade åsikter, så anser jag mig ändtligen kunna
anförtro dig något, som — som det länge pinat
mig, att jag förtegat för dig.
Rikard.
Jaså, hvad då? — du ser ju riktigt högtidlig ut.
Lindén.
Ja, det jag har att säga dig, är också ganska
allvarligt.
Rikard.
Verkligen! — Då är det kanske bäst, att vi
sätta oss. Var så god!
Lindén.
Tack. (De sätta sig). Du har — hm — du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
