Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN.
i9i
Hedda.
Nå, skall jag vara alldeles uppriktig, så kan
det ju hända, att —
Rikard
(häftigt).
Ta, ser du det!
Hedda.
Ta, men det har aldrig ororat mig. Det
kommer sig antagligen af, att han har en sådan natur,
som inte glömmer något — det är likadant med
mig.
Rikard.
Själarnas sympati således!
Hedda.
Nej, men Rikard, nu skall du vara resonlig
Om nu också så är, så har det ju aldrig tagit sig
uttryck som annat än ren vänskap. Inte rår jag för,
om han behagar öfverdrifva, när han talar med dig.
Hufvudsaken är att han mot mig aldrig gjort sig
skyldig till något, som jag skulle kunnat misstyda,
utan tvärtom alltid varit fin och hänsynsfull —
Rikard.
Hänsynsfull! — Ta, där ha vi det! Iian vet
nog, hvad han gör.
Hedda.
Hvad menar du?
Rikard.
Jo, om du inte vet det förut, så kan jag tala
om för dig, att när en herre är hänsynsfull mot ett
fruntimmer, som han är kär i, så är det bara den
uslaste beräkning af honom. Han litar nämligen
på, att det slutligen skall väcka hennes medlidande,
och om det väl har lyckats honom — ja, då har
han så godt som vunnet spel, för från medlidande
till kärlek ha ni inte långt — och det är också
det, som Alf haft i kikarn hela tiden.
Hedda.
Alf — nej, vet du, det får du mig inte att
tro ändå.
Rikard.
Jo, det kan du vara alldeles öfvertygad om!
Jag känner oss karlar — hm — sådana där herrar,
jag! Någon platonism äro de min själ aldrig
besvärade af, om de också annars ä’ aldrig så
hyggliga!
Hedda.
Ja, men vet du, Alf — det är ändå för tokigt!
Han är ju inte alls på det sättet — och när han
så därtill är din bästa vän —
Rikard.
Hvad betyder det ? Ingen vänskap i kärlek!
Han visste, att det var enda möjligheten — och
det syns ju, att han inte misstagit sig —
Hedda.
Hvad säger du ?
Rikard.
Ja, det vill säga, han tycks fått dig att gå en
genväg och hoppa öfver medlidandet —
Hedda
(stiger upp).
Nej, nu blir jag snart ond på dig — du tänker
väl inte insinuera, att jag -—
Rikard.
Jag insinuerar ingenting — jag drar bara mina
slutsatser. Du är ju inte någon kokett — hvarför
skulle du då uppmuntra honom, om du inte
menade något meel det?
Hedda.
Har jag uppmuntrat honom — du borde
skämmas !
Rikard.
Det vore mera logiskt, att du gjorde det! (Dä
Hedda vill säga något). Ja, det är inte värdt, att
du försöker komma ifrån den saken. Tack vare
min taktiska erfarenhet, när det gäller fruntimmer,
har jag gjort det omöjligt. När allt annat är sant —
så är det naturligtvis det sista det också.
Hedda.
Hvilket sista ?
Rikard.
Att du några dar, innan Alf reste ut i vintras,
började tala med honom 0111 den tiden, då han
uppvaktade dig, och frågade, om han ännu kom
ihåg det, och livad det mera var för slag.
Hedda
(hastigt f örlägen).
Jaså, det! — Ja, Rikard, det är nog sant, men
— men det kom sig af att — ja, och det var väl
inte så farligt!
Rikard.
Var det inte farligt ? Jo, alldeles tillräckligt, det
försäkrar jag dig. Och när du så till på köpet
tillägger, att om du lärt känna honom före mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
