Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Karl XIV Johans-utställningen. Af Ludvig Looström. Med 16 bilder - Stigman. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-224
LUDVIG LOOSTRÖM.
de då sina blickar upp mot väggen, där
den stora mahognychiffonniern, gjord af
kungl, hofschatullmakaren Johan
Berglund vid Norrlandsgatan i Stockholm,
hade sin plats, mötte dem Karl Johans
välbekanta drag i kopparstick med den
stora trekantiga hatten, den långa
syrtu-ten med den präktiga sabeln och de
bastanta stöflarna, och då hände det att
mormor ]-rom att tänka på de oroliga
tiderna, då hon var ung, under tredje
Gustaf och den stollige fjärde, och huru
lugnt hon nu hade det vid aftonbrasan;
och då sade hon till sin gubbe: Han,
kungen därborta pä väggen, är ändå
en karl, som bragt ordning och reda
och fred i landet, och därför skall han
ha tack!
––––
STIGMAN.
AF HUGO GYLLANDER.
Hans gång var härlig att höra,
hans växt att se uppå.
Hans tröja röd, med silfverbrokad,
hans byxor himmelsblå.
Han lefde som fågeln i skogen,
tills han drefs ur boet ut
af femton män med bardisan
och af tio män med spjut.
Men lustig lek i det sista
hans lofliga valspråk var,
och tvenne män af de tjugufem
i skogen blefvo kvar.
Xär tåget, med vakt och fånge,
genom dånande stadsport drog,
då hoppade barnen högt af fröjd,
och borgerskapet log.
Men kvinnorna tisslade sakta:
»På jord finns ej rättvisa alls!
Han är rak som en björk, han är frisk
som ett bär —
och likväl det gäller hans hals!»
Och priorn i Gertruds kloster
beredde den fångne väl:
»Du höll dig länge och tappert, min son.
Men tänker du nu på din själ’?»
Då svarade ynglingen stilla,
med vördnad i min och röst:
».lag förlåter de borgare, som jag slog.
Och jag ber till Jungfrun om tröst.»–
Han trädde inför rätta
en kvittrande sommardag,
och domaren strök sig om skägget mildt:
»Du hänge efter lag.
Men i Sankt Johannis tider
vår stad är alltid god.
Du hänga skall i silkesrep
för din skönhet och ditt mod.»
Han gick sin sista vandring
som en riddare så rak,
när solen ljum flöt ner som mjölk
på spetsiga tegeltak.
Hans lif stod fram i solsken:
Det var fritt och starkt och huldt! —
Han lade repet om nacken tryggt
som en, som betalar fullt.
Och höfvitsmannen för vakten
han svor vid Sankte Per:
Jag hängt visst stadens halfva råd
i stället för den där!»
Och priorn i Gertruds kloster
han talade god och vis:
Bedraga ej hjärtat och min logik,
lian vaknar i Paradis.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
