Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Det hundrade häftet. Af Karl Wåhlin. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 36
KARL WÅHLIN.
först då vi kunde se oss i stånd att öka
tidskriftens omfång i dess helhet. Ty
under det att vi af utrymmesskäl hafva
svårt för att begagna oss af
förtjänstfulla svenska bidrag i den utsträckning,
hvari sådana erbjudas, hafva vi icke
mindre svårt för att af norska och
danska författare erhålla de bidrag, som vi
för genomförandet af vårt program önska.
Och detta af rätt naturliga skäl. En
författare skrifver i regeln helst för den
publik, som står honom närmast. Så
länge som »Ord och bild» är ett för
den norska och danska allmänheten i
stort sedt främmande organ, ligger en
medverkan från denna allmänhets
författare utom deras vanliga
verksamhetsområde, och ju mera upptagen en
författare är, ju mera hans egen publik vill
hafva del af hans arbete, dess mindre
förmår han dela med sig åt andra.
För min del tror jag fullt och fast,
att vi hafva att vänta en lifligare och
mera effektiv intellektuel samfärdsel de
nordiska folken emellan än den, som nu
äger rum. Vi kunna icke gå
händelserna i förväg, men vi kunna bereda oss
på dem och under tiden arbeta i denna
riktning, så mycket som
omständigheterna medgifva.
‡ ‡
De femtio månaderna hafva icke
förflutit utan kännbara och minnesvärda
förluster för den skandinaviska odlingen.
Många och stora hafva förlusterna varit
äfven inom kretsen af »Ord och bilds»
medarbetare på olika områden.
Öfverallt, där svenskt språk talas,
nämnes Zacharias Topelius såsom en
kär vän och förtrogen. Såsom ingen
annan har han förmått att tala till barnen.
Han har med sin klarskådande kärlek
förstått deras inbillningsvärld och gjutit
diktens glans öfver den. Ären gä,
synerna växa, historiens skådespel upp-
rullas. Huru fylles icke läxböckernas
text med mening och innehåll vid
»Fält-skärns berättelser», där allt det, som står
bakom historiens stora drag, den enskilda,
bortskymda människans kamp under
omständigheternas tryck, hela växelverkan
mellan det lilla och det stora i världen
framträder och präglar sig i minnet med
den lefvande erfarenhetens makt. Äter
gå några år, yttervärldens konturer hafva
klarnat, men det inre lifvet med alla
dess spörsmål är ännu ett gåtfullt kaos,
och längtan efter en inre harmoni, som
synes ouppnåelig, fyller ögat med tårar
i ensamheten. Då är stunden, när den
gamle vännen från fordom åter träder
fram. Han har sjungit »för Ellis glädje
och för Ainas aftontankar», och »då har
Selmas panna ljusnat, då ha Fannys ögon
skimrat och min Emmas blida blickar
klarare än stjärnor strålat». Topelii sång
är af ett orfeiskt välljud; en så
bedårande klangverkan af rent musikalisk art
har ingen annan af hans generation uppnått
och af de yngre endast Fröding.
Grundtonen i hans mänskliga väsen var en blid
fromhet, som bjöd vördnad på samma
gånd den väckte den mest tillitsfulla
kärlek. Han var Finlands patriark, ett
föremål för hela sitt folks oskrymtade och
odelade hängifvenhet. Denna tog sig
uttryck i den storartade hyllningen på
hans åttioårsdag den 6 januari 1898.
Kort därpå insomnade han i döden, den
12 mars samma år.
En utförlig analys af Topelii skrift- ’
ställarskap af Hellen Lindgren finns i
andra årgången af »Ord och bild».
Sjunde årgången inleddes af Verner
Söderhjelms »En åttiåring», som ger oss det
personliga intrycket af den gamle
skalden på Björkudden.1
1 En serie konstnärliga porträtt af Topelius,
utförda af Albert Edelfelt, Acke Andersson m. fl.
ledsaga dessa uppsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
