Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden. Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
K. E. F.
i kärlekssaker, att gå till grunden med
sina känslor, att vidga sin syn öfver hela
detta lifsviktiga område och ej kasta bort
en lugn och viss lycka för ett öfvergående
rus.
Den är vidare riktad mot henne, som
ingifvit detta rus, och hennes systrar.
Denna vackra, glada, smidiga världsdam och
skådespelerska, hvilkens hela väsen är flärd
och sken, hvilkens alla känslor äro
hycklande barn af en kall beräkning, och
hvilkens lifsmål är att tjusa unga löjtnanter
med att »agera grabb» och dansa
kväsar-valsen.
Det är en god och ärlig afsikt, och
tack vare den måste boken om »Två
hustrur» räknas till det slags böcker, hvilka
äro vackra, lefvande och förädlande
handlingar. Den är dessutom ett konstverk,
skapadt af en varmhjärtad och skarpsynt
personlighet. Man minns taflor sådana
som den friska och soliga målningen af
disponentboställets omgifningar, med
hvilken boken börjar, och man minns scener
sådana som den, då fadern smyger sig in
till sin sons bädd 0111 natten, gripen af
ånger öfver sin stränghet — en bland
berättelsens många klara äkta pärlor.
K. E. F.
Axel lundegård, Struensee. En
människoskildring ur historien i tre romaner. II. På höjderna.
i, 2. Stockholm, Alb. Bonnier.
Den är ett stort anlagdt verk, denna
romantrilogi, såväl i yttre afseende
— redan föreligga tre rätt digra volymer,
och ännu en är att vänta — som i inre.
Den är en skildring ej blott af en ovanlig
människa och hans lika ovanliga lifsöde,
utan af ett sällsynt intressant och sällsynt
utvecklingsdigert tidsskede, inkarneradt i
denna människa, omskrifvet kring detta
lifsöde som en större cirkel kring en mindre,
bägge med samma medelpunkt och samma
radier.
I första delen — »Stadsläkaren i
Altona» — gaf förf. prologen till dramat, eller
kanske rättare första akten; ty trilogin är
bygd som ett drama i tre akter enligt de
gamla reglerna; af dessa innehåller den
första exposén, den andra, nu utkomna, för
hjälten upp »på höjderna» och handlingen
till dess kulmen samt utmynnar i
katastrofen, hvars upplösning och försoning nu
den tredje i sinom tid har att framlägga.
Denna dramatiska verkan starkes
ytterligare af själfva stilen, särskildt af de
talrika dialogerna och af det genomförda
bruket af presensformen, hvilket senare
stundom kunde ge den första romanen en
viss entonighet, men nu däremot är gjordt
med säker hand och känsligt öra. Enformig
och tröttande kunde i »Stadsläkaren i
Altona» äfven den långa raden af
kärleksäfventyr stundom verka; men äfven dessa äro
nu samtliga fast och intimt inväfda i
handlingen, äro karaktäristiska och nödvändiga
trådar i tidens mönster. — En annan
enformighet kvarstår däremot; den gäller
kompositionen -— hart när hvartenda
kapitel börjar nämligen med en kort
skildring af omgifningarna, en landskapsmålning,
en interiör eller dylikt, för att sedan öfvergå
till själfva berättelsen, vanligen då en
dialog. Denna teckning af miljön är
emellertid nästan alltid vacker och välgjord, i
raska, samlade drag, full af lif och
stämning. Och de särskilda kapitlen äro
tämligen fristående scener, lätt och dock fast
sammanbundna af talrika osynliga trådar,
en serie taflor, alla rika på färg och
rörelse, den ena klart och logiskt följande
på och ur den andra.
Om denna andra roman »På höjderna»
synes mig för öfrigt i ännu högre grad än
om »Stadsläkaren i Altona» kunna sägas,
att alla de uppträdande personerna —
Struensee själf, drottningen och kungen,
Rantzau och Enevold Brandt, Elisabeth
Eyben och Esther Gabel, m. fl. — framstå
mot den historiska bakgrunden som
varelser af kött och blod, som nu och alltid
lefvande mämiiskor, ej som bleknade
porträtt från en gången tid. Man lär känna
dem utan och innan, man förstår både
dem och deras tid bättre än förut; man
följer deras fint och varmt och lifligt
berättade öden med lust och spänning, och
man längtar efter sista akten, i hvilken
knuten på deras lifstråd skall upplösas och
denna brokiga och liffullt slingrande tråd
spinnas till slut. K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
