Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dikter. Af John Alfvén - Natthymn - På jägarstråt. Humoresk från Lappland af Frida Åslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
FRIDA ÅSLUND.
och han knäföll för att fånga
vallmons varma blomsterglöd;
prydde så med fager vinning
sömnens gud sin bleka tinning:
sällsamt vindens visa ljöd,
vallmons trollska blommor nego,
och narkotiskt dofter stego
från hans krans papaverröd.
två röster.
Vinden har domnat
i susande björkar,
skyarnes dimslöja
himlen förmörkar,
ocli i de skälfvande
skogarnas snår
midnattens drömmande
gudamakt går.
KOREN.
Ack, låt dina sorger fara!
Drömmens land det underbara
låtes upp, och se, en skara
dimgestalter i den klara
månens skimmer svärma kring.
Sänkt i dvalans ljufva villa,
skall du inga tårar spilla
och ditt hjärta jubla stilla
öfver drömmars underting.
PÅ JÄGARSTRÅT.
humoresk från lappland
af FRIDA ÅSLUND.
GUBBEN Anta i
Gibbmoukkfjäl-let låg i sin kåta och sof. Det
var nu inte så märkvärdigt, ty
det gjorde han nog för det mesta, när
han kom åt. Det märkvärdiga var, att
han drömde. Ty det brukade han just
inte besvära sig med. Men det allra
märkvärdigaste var, att han drömde sig
vara på jakt efter björn och — att han
fick den!
Harmligt var dock, att hans värsta
ovän, Nila i Nahlovaari, var med. De två
på jakt efter björn! De två komma
sams om skottpengarna! Dc två!
Anta låg med af förvåning öppen
mun och såg upp genom rökfånget, sedan
han vaknat. Där blinkade och glindrade
gula stjärnor.
Dc två !
Det måste han ligga och fundera på
en god stund, innan han kom sig för att
somna igen. — — —
Den drömmen följde med honom
hela dagen därpå, där han gick bland
renarna eller satt i kåtan och rökte.
Han kom sig rakt inte för att sofva på
hela dagen, blott för den drömmens skull.
Nog hade den någon betydelse alltid.
Han, Anta, skulle nog skjuta en björn
och få mycket, mycket i skottpengar.
Och se’n sälja huden och få pengar för
den — — —
Tanken svindlade. Han kunde inte
räkna ut, hur mycket det skulle bli, men
det gick in i härliga mängder, — det
kände han!
Men, att Nila var med!
Hade det varit någon annan, skulle
Anta genast ha ränt af till honom, och
de skulle tillsammans farit ut för att söka
björn. Men nu!
Hur han gick och grundade, så spände
han skidorna på och gled mot
kväll-ningen till Partas kåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
