Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO
ELLEN „KEY.
sådan stilla, guldstrålande dag som
denna, medan gökarna ropa och trastarna
drilla just som för hundra år sedan;
medan häggen och rönnen i ett lika rikt
hvitgrönt svall hänga öfver älfvens
bräddar, medan fruktträden stå lika rosigt
hvita och konvaljernas pärlrader utsända
samma fromma doft!
Sånger och syner och välluktsångor,
hvilka alla sjönko ned i barnets och
ynglingens hjärta för att lefva där
lifvet ut och med minnenas makt draga
mannen tillbaka dit, där han var »i
skogen födder bland berg och sjöar blå» ;
där han aflyssnat naturen och folksjälen
det fagraste, han sedan gaf sitt land i
toner och bilder, framför allt bilden af
just detta hem, där hans eget väsen fick
det tysta, gröna skogsdjupet, öfver
hvilket intet lifvets stoft och intet
lärdomsdam någonsin kunde falla!
$ ‡
*
Från Torsby har man endast några
mil in i Finnmarkskogarna, hvilka ännu
stå djupa och höga och där man på ett
par mil stundom ej ser en
människoboning. Granarna släpa sina länga fransar
öfver de mossiga rullstenarna eller
utbreda sig solfjäderslikt öfver den af
lin-nearefvor genomdragna marken; vid
tjärnen möter man dvärgbjörken, och man
stiger slutligen så högt, att lärkan icke
kommer öfver bergen, utan stannar
liksom andra sångfåglar nedanför i den
öppnare bygden. Vårt mål var den för
sin skönhet berömda Lekvattnets socken
på norska gränsen, en närhet hvilken
landskapets daning redan ger tillkänna.
Den trånga dalen är egentligen endast
två sluttningar på ömse sidor om ett
smalt vattendrag, sluttningar ned från
bergåsar så höga, att man i åtskilliga
gårdar icke ser solen på ett par
månader! Medan naturen här är norsk,
erhåller man däremot af människolifvet
många finska intryck. Med den
outslitliga nationela segheten hafva här finska
seder och byggnadssätt bevarats ända
sedan den första inflyttningen under Karl
IX:s tid. Och i många namn fortlefver
äfven språket, ehuru endast ett fåtal af den
äldre generationen nu äger någon insikt i
detsamma. Bland de meddelanden vi
erhöllo af församlingens mångsidigt bildade
och intresserade präst var äfven det, att
omkring en femtedel af folket i
Lekvattnet ännu bor i porten, ehuru ofta ett
kök med skorsten finnes vid sidan af
rökstugan. I denna befinner man sig med
ens förflyttad till Elgskyttarnes Finland.
Svartblanka glänsa bjälktak och
bjälk-väggar; på ugnen är bädden redd med
sina fållar och ryor; från takgluggen
går röken ut och den friska luften in,
hvilken däremot ej får tränga genom
det tillspikade väggfönstret! I väggens
springor stickas ännu pärtblossen, och i
badstugan badas på det äkta finska
sättet. Man hälsar husbonden och
värdinnan med finska namn samt möter i deras
ansikten ej sällan, trots den här starka
rasblandningen mellan svenskar, finnar och
norrmän — bestämda spår af den finska
typen. Att det finska språket icke
blifvit bibehållet utan tvärtom af finnarna
själfva utrotadt — en gammal bonde
berättade oss sålunda, att hans finske far
endast ville hafva svensktalande tjänare
för att barnen uteslutande skulle lära
svenska — detta beror på den känsla af
ringaktning finnarna mött från svenskarna
och det i många fall rättslösa tillstånd,
som det finska språket medförde. Den
af Axel Gottlund på 1820-talet med
offervilligt nit började fennomanska
rörelsen ägde här inga djupa rötter i
finnar-nes egna önskningar, och genom
giftermål och skolor är nu lyckligtvis
språkfrågan löst på det i detta fall enda
riktiga sättet.
Om det svenska tungomålet trängt in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0292.html
